Hjälten hjälmen

Tack hjälmen för livet, utan dig hade jag lämnat det jordiska.Enligt vittne skall jag tagit en flygtur från cykeln, med huvudet först. Landade på hjälmens högra framsida, en sten där ger sen ett större sår vid sidan om ögat, som precis klarar sig.
Utan hjälm hade tinningen krossats.

Varför skedde olyckan, svar kommer längre fram.

Anna

Trevligt här på ortopeden, träffade en ledare Anna, från Friskis & Svettis.
Först tränar hon mig med sin glada och trevliga gymping. Sen när olyckan är framme, tar hon hand om mig här på Ortopeden, känner mig verkligen trygg.
Känner mig betydligt bättre nu och tror att jag kommer hem på tisdag. Det återstår dock mycket kämpande.

Med sådana vänner som i vår förening, med målet, ett leende, ser jag ljust på framtiden.

Flygresan

Ambulansflyg

Ängelholms flygplats, här kommer krymplingen.

Tänkte fota spenatsoppan jag fick på Helsingborgs lasarett, men hade inget förstoringsglas. Här måste man betala dyra telefonkostnader om man vill telefonera inomhus. Balkongen och frysa är vad som gäller mig.

Sjukhuset Ö-vik

Varför åka utomlands? När man kan slå runt i Örnsköldsvik!Sedermera får man komma till denna förstklassiga byggnad, här finns vänlig och duktig personal som tar hand om dig. Mat och kaffe serveras mellan allt vårdande, kan rekommenderas.
Jag får tacka för mig.
I morgon torsdag, blir det ambulansflyg hem.

Änglavakt

Hjälmen räddade mitt liv, det är helt klart, sen fanns nog en skyddsängel närvarande. Vad hade hänt om jag kört rakt in i skogen? Jag minns inget från olyckan, bara att det var en kraftig nerförsbacke. Teori, troligen har bromsen slutat fungera och hastigheten bara ökat och ökat.

Jag är kvar på lasarettet i Örnsköldsvik, kanske transporteras jag till hemsjukhus inom kort. Har varit uppe och gått idag, så det blir nog inom kort. Jag har fortfarande ont i ryggen och har svullnader, på flera ställen på kroppen. Men turligt nog klarade jag ögat, men där blev ett djupt jack sidan om. Huvudet (förutom ansiktet) och benen är oskadade, så jag tror att jag kan återställas någorlunda.
Därmed vill jag tacka Norrland för årets cykeltur som ändå gav många trevliga minnen.

Mörbultad

Efter en trevlig söndag, närmade jag mig Örnsköldsvik. Tog av på en mindre grusväg, en brant backe kom.
Sen minns jag inget från en del personer stod runt mig, de påstod att jag vurpat och befann mig vid Örnsköldsvik. Blev betänksam, så lång norrut var jag absolut inte.
Sen minns jag inget från jag kom till lasarettet, det blev röntgen och konstaterad spricka på en ryggkota. Läkaren tyckte tydligen inte om mitt ansikte, så han fick sy om det på två ställe. Annars inget brutet, bara en masa blåmärke.

Så efter omständigheterna mår jag bra, visar mitt nya ansikte.
Jag får cykla till Dorotea nästa år, under tiden kommer bloggar från mig med jämna mellanrum.

Önskar minna läsare en god fortsättning på sommaren.

Stor sjö

Regnet kom när jag kom till Utansjö, kraftigt, tyckte allt såg ut som en stor sjö. Men när jag kom till Sandöbron över Ångermanälven, klarnade det upp och en fin utsikt uppenbarade sig.
Är nu i Undrom, väg 334. Här är en butik med god service och vänlig personal.

Tysk långfarare

Vid utfarten av Sundsvall fick jag följe men en riktig långfärdscyklist. Medan jag bara trampat inom Sverige, har han börjat i Tyskland och cyklat genom Danmark. Dessutom skall han via Haparanda ta sig till Helsingfors, fortsätta genom de baltiska länderna, Polen och hem. Han tror det skall ta ca: 3 månader. Förut har han två gånger cyklat längre rundor i Amerika.

Vi slog läger tillsammans vid Timrå.

Vi stannade vid en sjö för att tvätta oss och kläderna.

Tills nu i Ärlandsbro (norr om Härnösand) har vädret varit fint.

Cykelbanan

För två år sedan fick jag trängas med bilar på E4 söder om Hudiksvall. I år har det byggts en bred bana utan både bilar och människor. Nästan spöklikt, efter två mil hade jag inte sett något levande. Plötsligt möter jag flera med rullskridskor, det var nästa att rädslan kom. Tänkte på filmen "De överlevande". Om det nu skall bli en ny förbifart för bilar, så kan cyklister glädjas åt mindre trafik på nuvarande E4.Här har vi ett märkligt kyrktorn i Hög, en byggnad för kyrkan finns bredvid (ej på bilden).

Jag är nu en mil söder om Sundsvall, det har regnat lite idag, men inget besvärande.

PÅ hjul ingen

Nu är jag på hjul igen, har lämnat släkt och vänner och tackar för mig i Söderhamn.

Har hittat en affär längst cykelspåret i Hudiksvalls kommun, "Linde Livs", orten är Lindefallet. Fick värmda korvar, med rensade jordgubbar till efterrätt, vilken service.
Butiken ägs av byborna med andelar.
Är öppen Månd. 11:00-12:00 14:00-18:00
Onsd. 11:00-12:00 14:00-17:30
Torsd. 14:00-17:30
Fred. 10:00-12:00 14:00-18:00
Det är sådana geschäft vi långfärdscyklister älskar.

Vänliga människor

Lite tankar på tågresan upp.
Hemma är tidningarna, radio och TV fulla av våld och bedrägerier, människor som jäktar och saknar tid för varandra.
När man långfärdscyklar blir man nästan alltid bra mottagen, det är nästan som att komma till en annan planet. Människor hjälper till med vägvisning, eller bara kommer fram för en pratstund. Går cykeln sönder, får man oftast hjälp. Någon gång har man lagt sig en bit in vid vägkanten för att vila, bilister har vänt om för att kolla att man inte är sjuk (rastar längre in nu). Bilister har ofta överseende med en tungt lastad cyklist som vinglar fram på vältrafikerade gatorna. Serveringar av olika slag som ger en större portioner eller bjuder på något extra. Campingar, vandrarhem, idrottsanläggningar och privatpersoner, som ibland låter en duscha för en billig peng eller gratis. Dricksvatten har man fått både i affärer och av privatpersoner.
Har säkert glömt några, listan kan bli lång.
Ett stort TACK till er alla vänliga människor, det är ni som skapar den glädje som förgyller cyklingen.

Här kommer två liknande episoder på vägen upp genom Sverige, men med olika resultat.
Bakgrund: Kommuners ovilja att visa cykelutfarter från städer gör det nödvändigt att fråga.
Var på väg ut från en stor stad, men efter en bit var jag osäker. Det var på eftermiddagen i klart väder, jag mötte en cyklande dam i min ålder. Körde ut mot mitten för att fråga, hon blev livrädd och svarade ”vad tror du”, samtidigt som hon nästan hoppade av cykeln. Det är första gången någon reagerade på detta vis.
Samma dag och några mil senare efter en annan stad, klockan är ca: 22:30 (det börjar skymma). Samma situation, är livrädd att sätta skräck i den mötande kvinnan. Nu blir gensvaret annorlunda, hon visar stort intresse för min långtur. Efter vi växlat adress med varandra, säger hon, ”du kan följa med hem, men får sova på golvet”. Jag accepterade, hon var mycket trevlig. Blev bjuden på kaffe, smörgås och en pratstund, innan jag somnade på golvet.
Tänk, vilka olika reaktioner.

I morgon återupptar jag min cykeltur.

Begravning

Idag vill jag hedra en släkting som uppnått en hög ålder och betytt mycket för mig när jag växte upp.

TACK, för att du fanns.

På torsdag är jag åter i cykelspåret.
I morgon om vänliga människor längst cykelvägen.

Retur turen

Tåget hem gick snabbt och bekvämt. Där hörde jag en yngre killes prat i sin mobiltelefon, han sa "mina ben är som pinnar, jag har inte cyklat på länge, kör bara moppe". Samtalet för tankarna till min ungdom, moped, bil och andra bekvämligheter. Konditionen avtar och utan man märker det kommer snart hälsoproblemen. Sen måste man kämpa mycket envist, om man vill återfå en del av konditionen.

Hemma fick jag möjlighet att vara med mina vänner i Friskis & Svettis och sträcka ut ordentligt, skönt efter tågresans stillasittande.
På torsdag är jag åter i cykelspåret, men släpper en blogg dagligen. I morgon om vänliga människor längst cykelvägen.

Tur eller otur

Om vi först dröjer kvar vid ICA i Arbrå. Se vilket gediget cykelställ, undrar om inte detta är det först i Sverige av denna typ, dylika finns i övriga Europa. Här kan du låsa fast cykeln säkert och den står upp trots vinden.Tur eller otur? Detta är dagens fråga!
Mina vänner hemma (som nu fått vatten på sin kvarn) säger ”undvik Söderhamn, cykeln bara pajar”.
Bakgrund: Cyklade ”Sverige runt 2007” och hojen rasade ihop, fick köpa ny.
År 2009 ”I stålfarfars anda”, cykelekrarna behövde repareras.
2011 På grund av jordfästningen, såg jag det lämpligt att få ha min cykel plus packning, hos släktingarna i Söderhamn. Tänkte, skall ta hål på skrönan.
När jag trampade från Arbrå, lossnade en metallskiva över bakbromsen. Fick åka till verkstaden med hjulet, så myten lever kvar.
Men jag tror snarare på ödet, felet skulle ändå uppstått. Tänk då vilken tur jag haft, all den hjälp jag fått av mina anförvanter. Ett stort TACK det är ni verkligen värda, varenda en.

Rodins Bröd

Fortsatte i Arbrå till ett gammalt fint bageri, Rodins Bröd. Här fanns förutom tårtor, bakelser även riktigt gott matbröd, bakat med kärlek till traditionell bakkonst. Har man kommit hit, är besöket, ett måste.Jag är nu på väg hem nu för en begravning, på torsdag fortsätter jag som planerat. Under tiden kommer jag att blogga om intressanta upplevelser från min tur som jag inte fått plats med. Skulle jag skriva allt jag upplevt, skulle det kanske inte internet räcka till.

Två Cykelambassadörer

Igår, möte mellan två bloggar i Arbrå. Dels för att jag skulle få prova en trajk (liggcykel), den kändes bra att köra och man sitter verkligen bra i den. Säkert ett bra alternativ, som jag tror kommer bli vanligare framöver.
Intressant var det också att prata med tjejerna om långfärdscykling och om varför vi bloggar. Vi önskar tillsamman gärna att fler börjar se vårt vackra land från en cykel. Hoppas också våra bloggar kan inspirera andra, börja cykla långt.
Läs deras intressanta blogg, Lokalresan

Mer om det mysiga samhället Arbrå kommer i morgon.

Jädraås

Jädraås, nej ditt cyklade jag inte, det lät besvärligt.

Men i Ockelbo fick det bli en Wallenbergare med en Jädraöl, på en parksoffa. (jag drack inte ölen, den fick bli en souvenir)

Vädret har jag haft tur med, bara två små skurar på hela turen och då när jag fikat inomhus.

Järbo

Är nu i Järbo, en tätort i Sandvikens kommun. På bilden ser ni fiket där jag fyller på kaloriförrådet.

Krylbo

Igår var det så mycket som hände, så av glömska, missade jag en jag möte i Örebro. Han hade cyklat från Stockholm och var på väg till Västergötland och fick därför lite extra motion. Upplevelser på vägen får man på köpet, när man cyklar.

Idag har jag kommit till Ängelsberg (söder om Fagersta), där en Skulpturpark, fick besök.
Är nu i Krylbo (söder om Avesta) känd som järnvägsknut.

Ketchupeffekten

Ni känner till, först kommer inget, senare allt på en gång. Sen jag körde hemifrån har jag inte sett en enda långfärdscyklist eller äventyrare.

Igår, precis utkommen från Hallsberg kom en man vandrande med packning på ryggen, lika stor som min. Han hade gått från Helsingborg till Oslo och var nu på väg till Stockholm. Därifrån hade han tidigare vandrat längst hela Bottenhavets kust till Helsingfors.

Idag utanför Arboga, kom plötsligt tre polska tjejer med var sin fullpackad cykel på väg till Karlskrona. Jag har trampat genom detta land fram och tillbaka under flera år har bara sett fyra sammanlagt tidigare. En mycket rolig trend, om man i jämställdhetens tidevarv, också ser lite kvinnlig fägring. Kanske kan det också utveckla utformningen av vägar. m.m.

Ser även något nytt här uppe, Herrskogen, men hur går det för damerna då?

Jag är nu i Surahammar.

Blommor och blad

En del av vägen mot Dorotea är kantad av blommor och blad, som gör mig så glad.

I Hallsberg är jag nu och äter inför min fortsatta färd.

Väderstad

I går kväll kom jag till Östra Götalands gräns. Där fick jag en skön mossäng, med granar som närmsta grannar.

Är nu i Väderstad, (nedre bilden, ort i Mjölby kommun) är ett namn som passar bra in för oss äventyrare. Vädret är vi beroende av och här skiner solen.

Sagolandet

Igår fortsatte jag upp på små pittoreska vägar förbi platsen Tagel och sjön Rusken

Slutligen landade jag i skogen i Hjärtlanda, söder om Sävsjö.

Idag har jag på nytt hittat fina småvägar, tagit mig till Nässjö. Här på turistbyrån får jag tips om förträffliga cykelrundor, måste återkomma hit till denna finna trakt.

Till Rune och Raija, roligt ni följer mig, men det blir inte Växjö i år.

Varför Dorotea?

1. 

   Jag har nu kommit genom ett fint kulturlandskap från Ljungby till Rydaholm. Här sitter jag i trädgårdsföreningens park.
   Vad har Dorotea som inte södra Sverige har? Vet inte, men det dom har, det har dom i Dorotea.
   Skämt åsido, som jag skrivit tidigare är mitt mål att cykla i samtliga kommuner. Dorotea är den nordligaste som jag inte gästat, sen försöker jag sicksacka mellan kommuner jag inte besökt. Har planerat trampa hem också. Men en begravning, gör att kanske projektet får revideras.
   Till Ann-Sofie, roligt du följer min blogg, vi ses.

Gränslandet

Är vid den gamla gränsen mellan Skåne och Sverige.
Här råder lugn och ro.

Min Trampcykel

Har nu precis påbörjat min cykeltur till Dorotea.
Bilden visar min specialbyggda cykel. Handtagen på styret är vänt så man inte behöver sitta med vridna händer, samt upphöjt för en upprätt sittställning. De ger ökad kraft till benen och skonar ryggen. Domnande armar och smärta i axlarna, är något som många cyklister får, det slipper jag. Vid motvind frågar någon, det blåser medvind ibland och då tar jag igen vad jag förlorat. Sen är det inte stress jag eftersträvar, tar det någon dag längre, vad gör de? Utsikten är förträfflig från cykeln, både på naturen, byggnader, vägen och medtrafikanterna. Lägg märke till flaskhållaren, en bit avloppsrör, här får 1,5 liters flaskor plats. Längst fram en pakethållare, modell större. Slutligen en bred sits, där man sitter mjukt.
Långfärdscyklisten

Hjärtat

Ett glimmande hjärta fick jag av min flickvän, men hennes är av guld. Med denna amulett, önskade hon mig "lycka och välgång på de sju haven (eller var det vägarna)", men champagneflaskan får vänta tills hemkomsten.
En stor kram och TACK!!!!!!!!!!!!!!!!
Min älskade syster med familj har just kommit för att fira semester här, får hoppas att vädret blir bra även här hemma.
Kanske kommer jag iväg innan kvällen om jag raskar på.
Långfärdscyklisten

Kaosväder

Tänk, bara för jag var ute och testade cykeln ett par rundor, fick vädret fnatt. Så håll i hatten, för nu kommer jag snart.
Packar för fullt och ser fram mot nya upplevelser på min väg mot södra Lappland. Kanske syns jag på min väg, mellan kommuner jag inte förut besökt, letande efter fina cykelvägar och vacker natur. Jag tar gärna emot hjälp för att finna smultronställe.
Långfärdscyklisten

Veterancykel

På sista tiden har det handlat om liggcyklar, enhjuling och andra äventyrare.
Här vill jag visa en cykel, den är av 1840-års modell. Byggd på 1980-talet av en kompis efter ritningar, han filmade mig då jag arbetsklädd, vinglade fram. På en höghjuling har man bra utsikt och så har den punkteringsfria hjul, tänk ändå vad modernt.
Men en sådan hoj väljer jag nog inte på min långtur, utan en 24 växlad som har plats för packning.
Långfärdscyklisten

Jorden runt på cykel

Idag presenterar jag en av de största långfärdscyklingarna, Lars Bengtsson. Han har snart trampat jorden runt. Ni kan själv läsa hans CV, ingen dålig läsning. Amerika står nu på tur för honom. Lycka till Lars.
Följ hans hemsida från min blogglänk (Häftigaste äventyrare 2011), där ser ni när Lars och andra äventyrares hemsidor är uppdaterade. Plus att ni kan eskortera mig när jag manövrerar norrut med förhoppningsvis start i början av nästa vecka.
Långfärdscyklisten

Karin och Lars

Från Haparanda till Lund håller Karin och Lars på att cykel. Vi har planerat för den cykelturen i drygt elva år, skriver paret. En fader till en av dem Ebbe, cyklade Sverigeloppet Haparanda-Ystad på 7 dagar. Duon är förståndigare och tänker njuta av färden i 44 dagar. Önskar dem en god tur med upplevelserna. Se hemsidan

Det är tydligt, har man föräldrar som cyklar mycket, går det i arv.
Så är det också för mig, så ett stort TACK till mor och far.
Långfärdscyklisten