Färdtjänst

Nu är jag hemkommen med hjälp av färdtjänst, får säga skönt! Hade visserligen hoppats att som andra år komma cyklande, men efter omständigheterna är jag ändå glad.
Smärtan är mycket liten, känner mig nästan som frisk, om jag inte var tvungen bära stödkrage. Hemtjänst hjälper mig två gånger om dagen, med att placera huvudet mellan sandsäckar och lyfta bort kragen en stund. Hoppas på att läkarna har rätt, jag skall bli helt återställd.
Planerar redan nästa år, med att fortsätta där jag blev avbruten och fullfölja till Dorotea och sen cykla hem. Om ett år får vi se om det lyckas.
Väntar hem den havererade cykeln, skall bli spännande att se hur framgaffeln ser ut.
Kommer att visa den här.

Hjälparna i nöden

Här får jag hjälp med stödkragen av sjuksköterskorna Monika och Paula.

Sandsäckar håller skallen stilla under rakningen.

En tröst i allt lidande, den hyggliga vårdande personalen på ortopeden i Helsingborg. Sjuksköterskor, läkare och övrig personal gör verkligen ett viktigt jobb.

Undrar, med så många svårt skadade människor, hur orkar ni alltid med ett leende, komma till hjälp? Noterar en förändring sen 1989, då jag bröt foten. Det har kommit manliga sköterskor, ett faktum är att även de har en för vården vänlig attityd.
Ett stort TACK allesammans, önskar även att politikerna fick upp ögonen för ert arbete utan att först bli patienter.

Jag är nu hemkommen, återkommer med ny blogg.

Tunnelseendet i backen

Olycksdagen den 24-7 2011

Efter att trampat upp för en guppig grusväg, likt en filbräda, kom en kraftig nerförsbacke. Minns att farten bara ökade och ökade och bromsarna tog inte, som en otäck mardröm. Sen hände något oförklarligt, det var som jag var åskådare. Allt var svart utan en flimrande väg, som vimlade snabbt förbi. Plötsligt var det som marken stannade upp för att åter rusa, detta hände några gånger, vaknade sen med folk omkring mig.
När jag anlände sjukhuset sa ambulansföraren att cykeln var nästa oskadad och att skärmen hade lossnat, var då mycket frågande om hur det kunde inträffa.
Först när jag talat med polisen och vittne har alla pusselbitarna kommit på plats.
Nu till själva förklaringen. Innan jag kom till grusvägen hade min främre pakethållare börjat skrapa mot framskärmen. Tog av all packning, såg på alla svetsfogar, upphängningar och kollade skärmen skruvar. Allt var helt, packade om en del tyngre packning bak. Att kolla cykelns framgaffel på en cykel (fyra år gammal) som gått mindre än fyra månader sammanlagt och endast på sommaren (övrig tid stått inomhus), fanns ingen tanke på. Dessutom var det en kvalitetscykel av välkänt cykelmärke, byggd extra kraftig för att tåla tung packning.
Alltså fortsatte jag och allt föreföll normalt. Kanske, redan i uppförsbacken började framgaffeln dela på sig, med resultat wiren till bromsen blev slak. När sen den extra kraftiga nedförsbacken kom, gick farten snabbt upp ofantligt. Hade jag nu möt ett fordon, någon kommit gående eller jag ramlat hade det varit slut på livet, plus att någon utomstående kunde dragits med. Hur konstigt det nu låter, har jag färdats en bit utan medvetande, och allt är svart runtomkring. Känslan av att marken stannade upp, var säkert när skärmen kom mot hjulet. En bromsning inträffade, det släppte, gick en bit och upprepades. Detta var min räddning, farten dämpades och var nog inte särskilt hög då jag enligt vittnet flög av cykeln. Huvudet som hade hjälm, slog i marken och kroppen fick en smäll, blåslagen och med en trasig ryggkota överlevde jag.
Nu till varför troligen ambulansföraren beskrev cykeln som ”nästa oskadad”. Sen jag blev medveten om olyckan, med flera personer runt mig, tills jag ankom sjukhuset har jag inget minne av att yttrat något. Vittnet däremot säger att jag pratat hela tiden, troligen i mitt chockade tillstånd har jag uttryckt att jag skulle fortsätta till Dorotea.
Efter detta mirakler, ser man på livet med andra ögon.
Visst är det tokigt att man kan tillverka så dåliga cyklar, men orkar inte med långa rättsprocesser.
Återger denna händelse för att varna andra och hoppas ingen skall behöva uppleva det jag varit med om.

Tack läsarna

Ett stort till alla som visat omtanke med kommentar, mejl, telefon eller besökt mig, vad vore livet utan er.
Vänder mig även till läkarna som idag lovat att efter åtta veckors bärande på stödkrage, skall jag bli helt återställd.
Livet är underbart, tar det i famn.

Hjälten hjälmen

Tack hjälmen för livet, utan dig hade jag lämnat det jordiska.Enligt vittne skall jag tagit en flygtur från cykeln, med huvudet först. Landade på hjälmens högra framsida, en sten där ger sen ett större sår vid sidan om ögat, som precis klarar sig.
Utan hjälm hade tinningen krossats.

Varför skedde olyckan, svar kommer längre fram.

Anna

Trevligt här på ortopeden, träffade en ledare Anna, från Friskis & Svettis.
Först tränar hon mig med sin glada och trevliga gymping. Sen när olyckan är framme, tar hon hand om mig här på Ortopeden, känner mig verkligen trygg.
Känner mig betydligt bättre nu och tror att jag kommer hem på tisdag. Det återstår dock mycket kämpande.

Med sådana vänner som i vår förening, med målet, ett leende, ser jag ljust på framtiden.

Flygresan

Ambulansflyg

Ängelholms flygplats, här kommer krymplingen.

Tänkte fota spenatsoppan jag fick på Helsingborgs lasarett, men hade inget förstoringsglas. Här måste man betala dyra telefonkostnader om man vill telefonera inomhus. Balkongen och frysa är vad som gäller mig.

Sjukhuset Ö-vik

Varför åka utomlands? När man kan slå runt i Örnsköldsvik!Sedermera får man komma till denna förstklassiga byggnad, här finns vänlig och duktig personal som tar hand om dig. Mat och kaffe serveras mellan allt vårdande, kan rekommenderas.
Jag får tacka för mig.
I morgon torsdag, blir det ambulansflyg hem.

Änglavakt

Hjälmen räddade mitt liv, det är helt klart, sen fanns nog en skyddsängel närvarande. Vad hade hänt om jag kört rakt in i skogen? Jag minns inget från olyckan, bara att det var en kraftig nerförsbacke. Teori, troligen har bromsen slutat fungera och hastigheten bara ökat och ökat.

Jag är kvar på lasarettet i Örnsköldsvik, kanske transporteras jag till hemsjukhus inom kort. Har varit uppe och gått idag, så det blir nog inom kort. Jag har fortfarande ont i ryggen och har svullnader, på flera ställen på kroppen. Men turligt nog klarade jag ögat, men där blev ett djupt jack sidan om. Huvudet (förutom ansiktet) och benen är oskadade, så jag tror att jag kan återställas någorlunda.
Därmed vill jag tacka Norrland för årets cykeltur som ändå gav många trevliga minnen.

Mörbultad

Efter en trevlig söndag, närmade jag mig Örnsköldsvik. Tog av på en mindre grusväg, en brant backe kom.
Sen minns jag inget från en del personer stod runt mig, de påstod att jag vurpat och befann mig vid Örnsköldsvik. Blev betänksam, så lång norrut var jag absolut inte.
Sen minns jag inget från jag kom till lasarettet, det blev röntgen och konstaterad spricka på en ryggkota. Läkaren tyckte tydligen inte om mitt ansikte, så han fick sy om det på två ställe. Annars inget brutet, bara en masa blåmärke.

Så efter omständigheterna mår jag bra, visar mitt nya ansikte.
Jag får cykla till Dorotea nästa år, under tiden kommer bloggar från mig med jämna mellanrum.

Önskar minna läsare en god fortsättning på sommaren.

Stor sjö

Regnet kom när jag kom till Utansjö, kraftigt, tyckte allt såg ut som en stor sjö. Men när jag kom till Sandöbron över Ångermanälven, klarnade det upp och en fin utsikt uppenbarade sig.
Är nu i Undrom, väg 334. Här är en butik med god service och vänlig personal.

Tysk långfarare

Vid utfarten av Sundsvall fick jag följe men en riktig långfärdscyklist. Medan jag bara trampat inom Sverige, har han börjat i Tyskland och cyklat genom Danmark. Dessutom skall han via Haparanda ta sig till Helsingfors, fortsätta genom de baltiska länderna, Polen och hem. Han tror det skall ta ca: 3 månader. Förut har han två gånger cyklat längre rundor i Amerika.

Vi slog läger tillsammans vid Timrå.

Vi stannade vid en sjö för att tvätta oss och kläderna.

Tills nu i Ärlandsbro (norr om Härnösand) har vädret varit fint.

Cykelbanan

För två år sedan fick jag trängas med bilar på E4 söder om Hudiksvall. I år har det byggts en bred bana utan både bilar och människor. Nästan spöklikt, efter två mil hade jag inte sett något levande. Plötsligt möter jag flera med rullskridskor, det var nästa att rädslan kom. Tänkte på filmen "De överlevande". Om det nu skall bli en ny förbifart för bilar, så kan cyklister glädjas åt mindre trafik på nuvarande E4.Här har vi ett märkligt kyrktorn i Hög, en byggnad för kyrkan finns bredvid (ej på bilden).

Jag är nu en mil söder om Sundsvall, det har regnat lite idag, men inget besvärande.

PÅ hjul ingen

Nu är jag på hjul igen, har lämnat släkt och vänner och tackar för mig i Söderhamn.

Har hittat en affär längst cykelspåret i Hudiksvalls kommun, "Linde Livs", orten är Lindefallet. Fick värmda korvar, med rensade jordgubbar till efterrätt, vilken service.
Butiken ägs av byborna med andelar.
Är öppen Månd. 11:00-12:00 14:00-18:00
Onsd. 11:00-12:00 14:00-17:30
Torsd. 14:00-17:30
Fred. 10:00-12:00 14:00-18:00
Det är sådana geschäft vi långfärdscyklister älskar.

Vänliga människor

Lite tankar på tågresan upp.
Hemma är tidningarna, radio och TV fulla av våld och bedrägerier, människor som jäktar och saknar tid för varandra.
När man långfärdscyklar blir man nästan alltid bra mottagen, det är nästan som att komma till en annan planet. Människor hjälper till med vägvisning, eller bara kommer fram för en pratstund. Går cykeln sönder, får man oftast hjälp. Någon gång har man lagt sig en bit in vid vägkanten för att vila, bilister har vänt om för att kolla att man inte är sjuk (rastar längre in nu). Bilister har ofta överseende med en tungt lastad cyklist som vinglar fram på vältrafikerade gatorna. Serveringar av olika slag som ger en större portioner eller bjuder på något extra. Campingar, vandrarhem, idrottsanläggningar och privatpersoner, som ibland låter en duscha för en billig peng eller gratis. Dricksvatten har man fått både i affärer och av privatpersoner.
Har säkert glömt några, listan kan bli lång.
Ett stort TACK till er alla vänliga människor, det är ni som skapar den glädje som förgyller cyklingen.

Här kommer två liknande episoder på vägen upp genom Sverige, men med olika resultat.
Bakgrund: Kommuners ovilja att visa cykelutfarter från städer gör det nödvändigt att fråga.
Var på väg ut från en stor stad, men efter en bit var jag osäker. Det var på eftermiddagen i klart väder, jag mötte en cyklande dam i min ålder. Körde ut mot mitten för att fråga, hon blev livrädd och svarade ”vad tror du”, samtidigt som hon nästan hoppade av cykeln. Det är första gången någon reagerade på detta vis.
Samma dag och några mil senare efter en annan stad, klockan är ca: 22:30 (det börjar skymma). Samma situation, är livrädd att sätta skräck i den mötande kvinnan. Nu blir gensvaret annorlunda, hon visar stort intresse för min långtur. Efter vi växlat adress med varandra, säger hon, ”du kan följa med hem, men får sova på golvet”. Jag accepterade, hon var mycket trevlig. Blev bjuden på kaffe, smörgås och en pratstund, innan jag somnade på golvet.
Tänk, vilka olika reaktioner.

I morgon återupptar jag min cykeltur.

Begravning

Idag vill jag hedra en släkting som uppnått en hög ålder och betytt mycket för mig när jag växte upp.

TACK, för att du fanns.

På torsdag är jag åter i cykelspåret.
I morgon om vänliga människor längst cykelvägen.

Retur turen

Tåget hem gick snabbt och bekvämt. Där hörde jag en yngre killes prat i sin mobiltelefon, han sa "mina ben är som pinnar, jag har inte cyklat på länge, kör bara moppe". Samtalet för tankarna till min ungdom, moped, bil och andra bekvämligheter. Konditionen avtar och utan man märker det kommer snart hälsoproblemen. Sen måste man kämpa mycket envist, om man vill återfå en del av konditionen.

Hemma fick jag möjlighet att vara med mina vänner i Friskis & Svettis och sträcka ut ordentligt, skönt efter tågresans stillasittande.
På torsdag är jag åter i cykelspåret, men släpper en blogg dagligen. I morgon om vänliga människor längst cykelvägen.

Tur eller otur

Om vi först dröjer kvar vid ICA i Arbrå. Se vilket gediget cykelställ, undrar om inte detta är det först i Sverige av denna typ, dylika finns i övriga Europa. Här kan du låsa fast cykeln säkert och den står upp trots vinden.Tur eller otur? Detta är dagens fråga!
Mina vänner hemma (som nu fått vatten på sin kvarn) säger ”undvik Söderhamn, cykeln bara pajar”.
Bakgrund: Cyklade ”Sverige runt 2007” och hojen rasade ihop, fick köpa ny.
År 2009 ”I stålfarfars anda”, cykelekrarna behövde repareras.
2011 På grund av jordfästningen, såg jag det lämpligt att få ha min cykel plus packning, hos släktingarna i Söderhamn. Tänkte, skall ta hål på skrönan.
När jag trampade från Arbrå, lossnade en metallskiva över bakbromsen. Fick åka till verkstaden med hjulet, så myten lever kvar.
Men jag tror snarare på ödet, felet skulle ändå uppstått. Tänk då vilken tur jag haft, all den hjälp jag fått av mina anförvanter. Ett stort TACK det är ni verkligen värda, varenda en.

Rodins Bröd

Fortsatte i Arbrå till ett gammalt fint bageri, Rodins Bröd. Här fanns förutom tårtor, bakelser även riktigt gott matbröd, bakat med kärlek till traditionell bakkonst. Har man kommit hit, är besöket, ett måste.Jag är nu på väg hem nu för en begravning, på torsdag fortsätter jag som planerat. Under tiden kommer jag att blogga om intressanta upplevelser från min tur som jag inte fått plats med. Skulle jag skriva allt jag upplevt, skulle det kanske inte internet räcka till.

Två Cykelambassadörer

Igår, möte mellan två bloggar i Arbrå. Dels för att jag skulle få prova en trajk (liggcykel), den kändes bra att köra och man sitter verkligen bra i den. Säkert ett bra alternativ, som jag tror kommer bli vanligare framöver.
Intressant var det också att prata med tjejerna om långfärdscykling och om varför vi bloggar. Vi önskar tillsamman gärna att fler börjar se vårt vackra land från en cykel. Hoppas också våra bloggar kan inspirera andra, börja cykla långt.
Läs deras intressanta blogg, Lokalresan

Mer om det mysiga samhället Arbrå kommer i morgon.