Under havsytan

Jag har cyklat till en punkt 2,41 meter under havsytan, Sveriges lägsta punkt i Kristianstad. Detta är en liten träningstur inför Stockholmsturen senare i sommar. Någon har skrivit om platsen, överreklamerat, men har då inte förstått vitsen. Det är resan som är målet.

EU-moppe

2012 genomförde Jan Söderström från Önnestad en vandring från Sveriges lägsta punkt i Kristianstad. I Östersund, sa benen stopp och Jan fortsatte med cykel till Kebnekaises högsta topp.

Nu med den 28 maj startar Jan en EU-mopedtur från Treriksröset till Smygehuk. På samma gång samlar han in pengar till Barncancerfonden. En god tanke, det går följa honom på Instagram och Facebook. Hör honom på radio Kristianstad.
Några tycker nog inte det låter svårt. Drar mig dock till minnes när jag i mitten av juli på 90-talet körde EU-moped från Helsingborg till Högsby (ca: 30 mil). Det var molnigt med en 16-17 grader varmt, iklädd skinnställ och ylletröja. Visst var det härligt att sakta puttra fram, men jag har aldrig frusit så mycket i hela mitt liv.
Jag skulle nog ha anbefallt cykel, men skall med intresse försöka följa mopperesan.
Lycka till Jan, så tänker vi på Barncancerfonden.

Elcyklist

Såg att man i Halmstad sökt 100 vanebilister för att kostnadsfritt låna elcyklar, kan man få fler ut och cykla är det ett steg i rätt riktning.
Nu bor inte jag där och anmälningstiden har gått ut, med det för tankarna till när jag för cirka femton år sedan började cykelträna med en vanlig cykel. Flera gånger lyckades jag komma för långt hemifrån och på hemfärden fått en kraftig motvind. Då beslöt jag mig för att köpa en elcykel, perfekt sätt att med lätthet komma hem. Detta medförde längre och längre rundor och ibland tog strömmen slut. Då fick jag ännu jobbigare hemfärder, men konditionen byggdes upp. Plötsligt upptäckte jag att min kondition blivit så bra att jag stallade in elcykeln förgått. Benmusklerna och styrkan tog över elmotorns arbete, jag kunde cykla själv.
Detta för tanken till när jag som liten skulle lära mig simma. Jag fick ett par simdynor på ryggen och mors hand under min haka. Men så släppte hon taget och jag kom underfund med att jag flöt. Efter en tid funderade jag på simdynorna på ryggen? Dom var ju inte under vattenytan, dom kan inte hålla mig uppe. Tog av dem och mycket riktigt jag kunde simma.
Kommer vanebilisterna bara underfund med ett friskare färdsätt kanske en del även provar på cykelsemestrar.

Cykelhistoriska

Cykelhistoriska Föreningens Sydsvenska sektionen hade sin årliga vårcykling i går. Vid några tidpunkter årligen träffas vi för att på ålderstigna cyklar ta oss fram.

Vi passerade både Trolleholm och Trollenäs slott i Skåne i ett fint sommarväder.

Efteråt blev det en fika med mycket cykelsnack i en gemytlig stämning.

Givetvis cyklade jag både de åtta milen dit och hem, bra träning inför semestercyklingen till Stockholm.

Fel cyklist

Sommarens cykeltur skall gå till de sista kommunerna i Sverige jag inte cyklat till. Alla ligger runt Stockholm, sitter därför och panerar och upptäcker att det tydligen dräller av skadade kvinnliga cyklister där. Läste om ambulansen som efter en tids sökande i Ekerö hittat en svårt skadad kvinna i diket. När de var på väg till sjukhuset, visar sig namnet på cyklist vara fel. Kvinnan de åkte för att hämta var mindre allvarligt skadad och fick hjälp på plats av en ambulans från Bromma.
Tur inte ambulanspersonalen var för byråkratiska, då hade de lagt tillbaka henne i diket. Läs...