Livsfarlig cykelbroms

Trevligt när någon diskuterar mina inlägg, de jag skriver kan lätt misstolkas. Vill som svar påpeka att cykeln inte kört på något, framhjulet är fortfarande oskadat, inga rispor finns på hjulgaffeln hellre.
Här vill jag visa vilken kraft det blir, med olika bromsanordningar.

Bakbroms i trampan på cykel.

Lägg märke till en viktig detalj för att bromsen skall fungera, skulle skruven släppa, är det kris.

På ett framhjul kan finnas fälgbromsar en ganska säker broms om den är rätt justerad.

Nyare cyklar har ibland broms i hjulnavet. Då är det en liten platt stång från hjulet, som går upp en bit på framgaffeln. Liknande finns på bakhjulet, som griper fast i ramen.

Livsfarlig konstruktion.

Vid bromsning tar bara 12 cm på ena sidan av gaffeln upp hela energin. Från 12 cm upp på gaffeln till hjulets underkant mot vägen, blir det som en hävarm. En ofantlig kraft som förstärks av utförsbacke och håligheter i vägen. Här kan även en liten sten framför ett bromsande hjul, få en sådan tvärnit, att det blir gaffelbrott.
Där jag körde nerför, var det grusväg med håligt underlag som säkert medverkat till förloppet.
Men skall inte en dyr cykel, som är köpt för att klara påfrestningar, fixa sådant?
Denna typ av broms är någorlunda ny och många cyklar bara inom tätorter, men vad händer när cyklarna blir några år?

Välj fälgbroms om ni tänker cykla med packning eller har branta vägar. Om jag fortsätter med långfärdscyklingen, skall cykeln ha tre bromsar, fotbroms och fälgbromsar på båda hjulen.

Välkomna med kommentarer och frågor, vill gärna få lite tankeutbyte. Det går också mejla mig på gert.data@hotmail.com

då kan jag skicka fler bilder på olyckscykeln.

Paddlaren

Vår vän som ni nog sett, har slutfört sitt uppdrag enligt normen för "Blå Bandet". Det vill säga, paddlat runt hela Sveriges kust. Han fick inte nog med detta äventyr, nu fortsätter han längst Finlands kust. Här heter turen följaktligen "Blåvita Bandet", vi fortsätter bevakningen av honom och önskar lycka till.

På bilden syns en forspaddlare, det ser livsfarligt ut.

Återkommer även med en slutanalys om exakt hur hjulaxeln kunde krökas som den gjorde. Här föreligger ett stort säkerhetsproblem, som jag kommer att belysa.

Olyckscykeln

Sista bilden på cykeln, en halvtimme och en halv mil från olycksplatsen. Här syns inget anmärkningsvärt.

Här syns olyckscykeln, framhjulet på någorlunda rätt plats, men båda gafflarna är böjda från styrleden.

Den främre gaffeln är kraftigt krökt cirka 14 centimeter från hjulfästet.

Här med vitt papper bakom, ritad linje för ursprung.

Sannolikt händelseförlopp.
Metallen i vänster cykelgaffeln viks ca: 14 cm upp, men går inte av eller brister (ändrat läge från svagt framåt böjd till kraftigt bakåt). På samma sida går bromsvajern, den går av och cykeln har i den tvärbranta backen skenat. Hjulet griper sedan tag i stänkskärmen, cykeln bromsat in och båda slitits bort. Gafflarna har sedan tvärbromsat cykeln och givit mig en flygtur, med känt resultat.

Varför blogga

Denna fråga ställer sig nog någon?

Kortfattat är svaret, göra PR för långfärdscykling, några motiv:

Att.......

· många skall få upp ögonen för cykelsemester.

· jag skall få råd och tips av läsarna.

· läsaren skall få en dialog med mig.

· vänner och hjälpsamma längs vägen, skall kunna se hur det går för mig.

· intresserade skall lära av mina misstag och få tips om utrustning och vägar.

· kommuner/staten skall bi tvungna att skylta vägarna och underlätta för cyklister,

· dem som inte kan/orkar cykla, får en spännande läsning.

· jag får skrivet dagbok.

Vän av ordningen undrar, blogg från sjuksängen, är de inte avskräckande?

Vill inte försköna verkligheten, om man företar sig något, finns också olycksrisken. Är man medveten, kan risken minimeras. Helt undfly faror, skulle vara att stanna i sängen, men vad är livet då värt? Att inte cykla är farligare! Hur många får inte skador av allt stillasittande?

Inom kort tar jag upp en plan att samla namn på alla som cyklat mellan Treriksröset och Smygehuk på en lista här. Den söndriga hojen är på väg hem och förevisas här inom kort.

Lisa och Erik

Målgång idag, säkert med mycket glädje!

Glädjande läsa att ni, Lisa och Erik, nu kan räkna er till dem som cyklat hela vägen från Treriksröset till Smygehuk.
Ni är verkligen förtjänta av ett stort Grattis.
Se mer på bloggen Sverige upp och ned.

Hundkoppel fällde cyklande

Läst i Kristinehamns-Posten:

Kenneth Lööv är en hängiven cyklist, i tisdags tog det dock tvärstopp. Ett hundkoppel tvärs över vägen träffade honom över armarna och han kraschade. Hjälmen som spräcktes räddade han liv, känner ni igen temat?
Till er som cyklar utan hjälm, ni skulle bara veta hur många vittnesmål jag fått sen min olycka, om huvudskyddets förträfflighet.

Pojkarna över mållinjen

Pojkarna med bloggen "Man kan ha skoj på hoj", har passerat mållinjen. Ett stort Grattis för ett gott trampande.

Patrik Olsson

Efter 33 dagar på cykel genom Sverige framme vid målet Smygehuk.

Dalarnas Tidningar skriver:
Läkarstuderande Patrik Olsson, 23, med rötter i Malung har varit ute på en rejäl cykelsemester i sommar. Han trampade hela vägen genom Sverige ensam, från Treriksröset längst uppe i norr och ner till Smygehuk allra längst söderut.

Jag vill här också gratulera honom och hoppas han har fått många trevliga minnen, som säkert sitter i hela livet.

Komplimangen

Har i mina bloggar försökt skriva en del om alla vänliga människor i vårt avlånga land jag mött.
En annan blogg "Komplimangen", är specialiserad på vänlighet. Den är mycket läsvärd och har ett trevligt uttryckssätt.
Något att tänka på till nästa säsong, då jag fortsätter med minna cykelartigheter.
Hoppas flera av minna läsare har samma tankar!

Fäders spår

För tävlingsintresserade är "Vasaloppet på cykel" redan en svensk klassiker, den gick av stapeln igår, för tredje gången. Det är Sveriges största mountainbikelopp som lockade över 8000 deltagare. CykelVasan från Sälen till Mora, vanns av Jesper Dahlström från Motala och Pia Sundstedt från Finland, herr- respektive damklassen.
Motionsloppet vänder sig både till motionär och elit, fördelat på fyra klasser och tre distanser (90, 45, 30 km). Loppet passerar alla de kända Vasaloppskontrollerna i VasaloppsArenan. Start för de kortare distanserna är i Oxberg.

Den 20 aug går VasaStafetten - Löpning i Fäders Spår
Den 21 aug går StavgångsVasan distanser 3, 9, 19 km.

Rollatorn

På ett så här prydligt sett transporterar jag mig mellan affären och hemmet, får inte gå och bära något. Här är fyra hjul, så hoppas den håller för mina små inköp. Låt det sista spegla vad jag litar på dagens teknik och bristande ansvar.

Färdtjänst

Nu är jag hemkommen med hjälp av färdtjänst, får säga skönt! Hade visserligen hoppats att som andra år komma cyklande, men efter omständigheterna är jag ändå glad.
Smärtan är mycket liten, känner mig nästan som frisk, om jag inte var tvungen bära stödkrage. Hemtjänst hjälper mig två gånger om dagen, med att placera huvudet mellan sandsäckar och lyfta bort kragen en stund. Hoppas på att läkarna har rätt, jag skall bli helt återställd.
Planerar redan nästa år, med att fortsätta där jag blev avbruten och fullfölja till Dorotea och sen cykla hem. Om ett år får vi se om det lyckas.
Väntar hem den havererade cykeln, skall bli spännande att se hur framgaffeln ser ut.
Kommer att visa den här.

Niklas Simon Hannes

Niklas, Simon och Hannes cykla från Treriksröset till Smygehuk.

Den 25 juli åkte de tåget till Kiruna och därefter buss. Från röset är det för dem bara att låta tramporna snurra och beräknar ankomma till Smygehuk den 18 augusti.

Hoppas de får tre sköna veckor på sadlarna!

Följ bloggen ”Man kan ha skoj på hoj!”

Hjälparna i nöden

Här får jag hjälp med stödkragen av sjuksköterskorna Monika och Paula.

Sandsäckar håller skallen stilla under rakningen.

En tröst i allt lidande, den hyggliga vårdande personalen på ortopeden i Helsingborg. Sjuksköterskor, läkare och övrig personal gör verkligen ett viktigt jobb.

Undrar, med så många svårt skadade människor, hur orkar ni alltid med ett leende, komma till hjälp? Noterar en förändring sen 1989, då jag bröt foten. Det har kommit manliga sköterskor, ett faktum är att även de har en för vården vänlig attityd.
Ett stort TACK allesammans, önskar även att politikerna fick upp ögonen för ert arbete utan att först bli patienter.

Jag är nu hemkommen, återkommer med ny blogg.

Tunnelseendet i backen

Olycksdagen den 24-7 2011

Efter att trampat upp för en guppig grusväg, likt en filbräda, kom en kraftig nerförsbacke. Minns att farten bara ökade och ökade och bromsarna tog inte, som en otäck mardröm. Sen hände något oförklarligt, det var som jag var åskådare. Allt var svart utan en flimrande väg, som vimlade snabbt förbi. Plötsligt var det som marken stannade upp för att åter rusa, detta hände några gånger, vaknade sen med folk omkring mig.
När jag anlände sjukhuset sa ambulansföraren att cykeln var nästa oskadad och att skärmen hade lossnat, var då mycket frågande om hur det kunde inträffa.
Först när jag talat med polisen och vittne har alla pusselbitarna kommit på plats.
Nu till själva förklaringen. Innan jag kom till grusvägen hade min främre pakethållare börjat skrapa mot framskärmen. Tog av all packning, såg på alla svetsfogar, upphängningar och kollade skärmen skruvar. Allt var helt, packade om en del tyngre packning bak. Att kolla cykelns framgaffel på en cykel (fyra år gammal) som gått mindre än fyra månader sammanlagt och endast på sommaren (övrig tid stått inomhus), fanns ingen tanke på. Dessutom var det en kvalitetscykel av välkänt cykelmärke, byggd extra kraftig för att tåla tung packning.
Alltså fortsatte jag och allt föreföll normalt. Kanske, redan i uppförsbacken började framgaffeln dela på sig, med resultat wiren till bromsen blev slak. När sen den extra kraftiga nedförsbacken kom, gick farten snabbt upp ofantligt. Hade jag nu möt ett fordon, någon kommit gående eller jag ramlat hade det varit slut på livet, plus att någon utomstående kunde dragits med. Hur konstigt det nu låter, har jag färdats en bit utan medvetande, och allt är svart runtomkring. Känslan av att marken stannade upp, var säkert när skärmen kom mot hjulet. En bromsning inträffade, det släppte, gick en bit och upprepades. Detta var min räddning, farten dämpades och var nog inte särskilt hög då jag enligt vittnet flög av cykeln. Huvudet som hade hjälm, slog i marken och kroppen fick en smäll, blåslagen och med en trasig ryggkota överlevde jag.
Nu till varför troligen ambulansföraren beskrev cykeln som ”nästa oskadad”. Sen jag blev medveten om olyckan, med flera personer runt mig, tills jag ankom sjukhuset har jag inget minne av att yttrat något. Vittnet däremot säger att jag pratat hela tiden, troligen i mitt chockade tillstånd har jag uttryckt att jag skulle fortsätta till Dorotea.
Efter detta mirakler, ser man på livet med andra ögon.
Visst är det tokigt att man kan tillverka så dåliga cyklar, men orkar inte med långa rättsprocesser.
Återger denna händelse för att varna andra och hoppas ingen skall behöva uppleva det jag varit med om.

Lisa och Erik

Den 28:e juli 2011 startade Lisa och Erik sin långcykling från Treriksröset till Smygehuk.

Följ deras äventyr på bloggen Sverige upp och ned.
Önskar dem lycka till!

Tack läsarna

Ett stort till alla som visat omtanke med kommentar, mejl, telefon eller besökt mig, vad vore livet utan er.
Vänder mig även till läkarna som idag lovat att efter åtta veckors bärande på stödkrage, skall jag bli helt återställd.
Livet är underbart, tar det i famn.