Falskt vägmärke

På högra sidan av vägen står inget om vad det är för sorts väg. Alla kan se att den tar en någonstans. Men vad säger vägmärket "Påbjuden cykelbana" (Stadgeenlig)? Jo att man kan cykla där!

Vad har man för nytta av det?
Alla som bor omkring, vet redan om man kan cykla där.
För utomstående säger det inget om vad som händer där sikten upphör, går cykelbanan bara som vanligt in till ett bostadsområde där man tvingas vända. Kanske missar man destinationsskylt på bilvägen och får flera mils omväg, också vanligt om man är laglydig. För att komma fram nödsakas man trängas med bilar, med ökad olycksrisk och förståelig irritation hos bilförare.
Varför inte skriva direkt på skylten om var cykelbanan går?

När man sen skyltar cykelvägar, varför är kommuner så enkelriktade? Visar man som i detta fall, till en mindre ort inom kommunen, hittar ingen platsen på kartan.
Varför inte skylta till grannkommunen, precis som Vägverket gör till bilister?

Lite om vägar

Kommentar till bild 4 i vinjetten.

I Norrland, är där ofta långa raksträckor.
E45, väljer de flesta cyklisterna. Under sommaren passeras den av många utländska turister, dessa skall uteslutande till Nordkapp, svenskar däremot trampar ofta söderut. Varje sommar finns några mils vägarbete med makadamkörning, och risk för punktering.
E4 däremot med intensiv biltrafik, har många livsfarliga vajervägar. ”Cykelspåret längs ostkusten”, slingrar sig bitvis på små dåliga grusvägar och stora omvägar.
Först gången jag cyklade upp, tog jag ett mellanting av stråken, kom förbi vackra Liden, Vuollerim och Nattavaara. I år styr jag mot Tärendö, Älvsbyn och hålla mig en bit från kusten. Får ofta hjälp av ortsbefolkningen att välja bästa vägen, vädret avgör också. Torra grusvägar går bra, men regnar det, väljer man asfalt om det finns.
Viktigt när man planlägger, var är affärerna, och öppettiderna.
På hårt trafikerade vägar, undvik rusningstiden. Gå det, cykla senare delen av lördagen och tidigt på söndagen, en betydlig skillnad.
Undvik städer, om möjligt! Det är nästan omöjligt att finna vägen ut. Vägarna är skyltade till motortrafikleder och dom boende vet inte hur man kommer ut, utan bil.
Undantaget är cykelhuvudstaden Göteborg med raka och välskyltad cykelvägar. Motsatsen är Stockholm, eländig vägvisningen, krokiga, ojämna, upp och ner vägar, in till centrum.
Men lågvattenmärket står turistbyrån i Åmål för, som år 2006 inte visste hur en cyklist skulle komma norrut. Tillika sa dom ”vi vill att turisterna stannar här”, må Vänern stiga snabbt. Vägverket har byggt en fin cykelbana norrut, med tunnel under E45 för många millioner. Det finns en av stadens cykelbanor som går dit, men den är bara märkt med en skylt föreställande en cykel (juni 09) och vägen ser ut att bara gå till ett bostadsområde. Resultat, cyklister tvingas köra ut på vajervägen, för att ingen tydligen har råd till en textad vägvisare, som på bilvägarna.
Politiker säger cykla, men i handling, bara inom kommunen.
Cyklade i Österrike längs Donau, där var cyklister från hela Europa i antal som bilar på E4:an. Lättorienterat med allt man kan tänka sig. Om vi bara hade en bråkdel av deras cykelturister, hur stora skulle intäkterna bli?