Kommentar till bild 4 i vinjetten.
I Norrland, är där ofta långa raksträckor.
E45, väljer de flesta cyklisterna. Under sommaren passeras den av många utländska turister, dessa skall uteslutande till Nordkapp, svenskar däremot trampar ofta söderut. Varje sommar finns några mils vägarbete med makadamkörning, och risk för punktering.
E4 däremot med intensiv biltrafik, har många livsfarliga vajervägar. ”Cykelspåret längs ostkusten”, slingrar sig bitvis på små dåliga grusvägar och stora omvägar.
Först gången jag cyklade upp, tog jag ett mellanting av stråken, kom förbi vackra Liden, Vuollerim och Nattavaara. I år styr jag mot Tärendö, Älvsbyn och hålla mig en bit från kusten. Får ofta hjälp av ortsbefolkningen att välja bästa vägen, vädret avgör också. Torra grusvägar går bra, men regnar det, väljer man asfalt om det finns.
Viktigt när man planlägger, var är affärerna, och öppettiderna.
På hårt trafikerade vägar, undvik rusningstiden. Gå det, cykla senare delen av lördagen och tidigt på söndagen, en betydlig skillnad.
Undvik städer, om möjligt! Det är nästan omöjligt att finna vägen ut. Vägarna är skyltade till motortrafikleder och dom boende vet inte hur man kommer ut, utan bil.
Undantaget är cykelhuvudstaden Göteborg med raka och välskyltad cykelvägar. Motsatsen är Stockholm, eländig vägvisningen, krokiga, ojämna, upp och ner vägar, in till centrum.
Men lågvattenmärket står turistbyrån i Åmål för, som år 2006 inte visste hur en cyklist skulle komma norrut. Tillika sa dom ”vi vill att turisterna stannar här”, må Vänern stiga snabbt. Vägverket har byggt en fin cykelbana norrut, med tunnel under E45 för många millioner. Det finns en av stadens cykelbanor som går dit, men den är bara märkt med en skylt föreställande en cykel (juni 09) och vägen ser ut att bara gå till ett bostadsområde. Resultat, cyklister tvingas köra ut på vajervägen, för att ingen tydligen har råd till en textad vägvisare, som på bilvägarna.
Politiker säger cykla, men i handling, bara inom kommunen.
Cyklade i Österrike längs Donau, där var cyklister från hela Europa i antal som bilar på E4:an. Lättorienterat med allt man kan tänka sig. Om vi bara hade en bråkdel av deras cykelturister, hur stora skulle intäkterna bli?
I Norrland, är där ofta långa raksträckor.
E45, väljer de flesta cyklisterna. Under sommaren passeras den av många utländska turister, dessa skall uteslutande till Nordkapp, svenskar däremot trampar ofta söderut. Varje sommar finns några mils vägarbete med makadamkörning, och risk för punktering.
E4 däremot med intensiv biltrafik, har många livsfarliga vajervägar. ”Cykelspåret längs ostkusten”, slingrar sig bitvis på små dåliga grusvägar och stora omvägar.
Först gången jag cyklade upp, tog jag ett mellanting av stråken, kom förbi vackra Liden, Vuollerim och Nattavaara. I år styr jag mot Tärendö, Älvsbyn och hålla mig en bit från kusten. Får ofta hjälp av ortsbefolkningen att välja bästa vägen, vädret avgör också. Torra grusvägar går bra, men regnar det, väljer man asfalt om det finns.
Viktigt när man planlägger, var är affärerna, och öppettiderna.
På hårt trafikerade vägar, undvik rusningstiden. Gå det, cykla senare delen av lördagen och tidigt på söndagen, en betydlig skillnad.
Undvik städer, om möjligt! Det är nästan omöjligt att finna vägen ut. Vägarna är skyltade till motortrafikleder och dom boende vet inte hur man kommer ut, utan bil.
Undantaget är cykelhuvudstaden Göteborg med raka och välskyltad cykelvägar. Motsatsen är Stockholm, eländig vägvisningen, krokiga, ojämna, upp och ner vägar, in till centrum.
Men lågvattenmärket står turistbyrån i Åmål för, som år 2006 inte visste hur en cyklist skulle komma norrut. Tillika sa dom ”vi vill att turisterna stannar här”, må Vänern stiga snabbt. Vägverket har byggt en fin cykelbana norrut, med tunnel under E45 för många millioner. Det finns en av stadens cykelbanor som går dit, men den är bara märkt med en skylt föreställande en cykel (juni 09) och vägen ser ut att bara gå till ett bostadsområde. Resultat, cyklister tvingas köra ut på vajervägen, för att ingen tydligen har råd till en textad vägvisare, som på bilvägarna.
Politiker säger cykla, men i handling, bara inom kommunen.
Cyklade i Österrike längs Donau, där var cyklister från hela Europa i antal som bilar på E4:an. Lättorienterat med allt man kan tänka sig. Om vi bara hade en bråkdel av deras cykelturister, hur stora skulle intäkterna bli?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar