Kommentar till bild 1 i vinjetten.
En presentation av min mors damcykel, från 50-talet. På denna skall jag sitta och trampa i många timmar. På ramen nedanför styret, syns två hållare för 1,5 liters läskflaskor. Det går mycket drickbart åt på en sådan tur. Cykeln är lite ostabilare än en mountainbike, så jag måste överväga vad jag skall ha med.
Varför gör man det mer ansträngande än man behöver?
Jo, jag har redan cyklat från Smygehuk till Treriksröset en gång, år 2005.
Att göra om en sådan mycket spännande och händelserik resa, går inte, på samma vis.
Nä
r jag på ”Cykelhistoriska Föreningens” hemsida, läste om två som cyklat i Stålfarfars (Nils Gustav Håkansson*) fotspår (givetvis oväxlat). Då kom min idé, jag skall försöka om jag kan cykla genom hela Sverige, utan växel. Men inte i racerfart, utan på mindre vägar där jag samtidigt kan uppleva naturen och träffa trevliga människor.
Nu är det bara att hoppas att vi gamlingar, cykeln och jag klarar strapatserna. Hur som helst, jag trivs med att vara ute och cykla.
* Nils Gustav Håkansson blev rikskändis som Stålfarfar då han 66 år gammal, utom tävlan, 1951 deltog i Sverigeloppet på cykel, 157 mil mellan Haparanda och Ystad.
Jo, jag har redan cyklat från Smygehuk till Treriksröset en gång, år 2005.
Att göra om en sådan mycket spännande och händelserik resa, går inte, på samma vis.
Nä
r jag på ”Cykelhistoriska Föreningens” hemsida, läste om två som cyklat i Stålfarfars (Nils Gustav Håkansson*) fotspår (givetvis oväxlat). Då kom min idé, jag skall försöka om jag kan cykla genom hela Sverige, utan växel. Men inte i racerfart, utan på mindre vägar där jag samtidigt kan uppleva naturen och träffa trevliga människor.Nu är det bara att hoppas att vi gamlingar, cykeln och jag klarar strapatserna. Hur som helst, jag trivs med att vara ute och cykla.
* Nils Gustav Håkansson blev rikskändis som Stålfarfar då han 66 år gammal, utom tävlan, 1951 deltog i Sverigeloppet på cykel, 157 mil mellan Haparanda och Ystad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar