lördag 21 december 2013

Sverigeloppet 2013

Har den stora äran att lämna över till en gästbloggare.
Hej! Jag heter Arne Mårtensson är 69 år och har cyklat genom Sverige, medan min fru Anne-Charlotte körde före med husbilen och vid lämpliga ställen servade mig med dukat bord. Vi har gjort Sverigeloppet på vårt sätt, med början vid Norska tullstationen i Kilpisjärvi, Finland den 29 augusti. Anlände till målet Smygehuk den 23 september efter 213 mil.
DET VAR STORT, något jag vill rekommendera.
Det blev spännande redan före start då en rentjur blockerade dörren och vägrade släppa ut oss ur bilen. Vi fick flytta oss till baksidan av tullstationen och där fick vi vara i fred. Fram med cykeln och hjälm på, skynda fram till den stora skylten för fotografering.
Vi valde E 45 ända till söder om Mora. Trafiken vid den här tiden på året skulle nog inte vara så tät, det var den inte heller. Farten var hög däremot, de flesta avsnitten var 100 km i timmen och de flesta höll säkert högre fart. Några mycket mer. Långtradare var det dock inte så många som jag trott.
Personbilar som körde om vid möte var ständigt förekommande. Vid ett enda tillfälle körde en långtradare om samtidigt som han mötte en likadan. Den mötande långtradaren körde så nära kanten som han kunde och tur var det annars hade det inte slutat väl. Det var så nära så jag nästan kände kontakt med armbågen. Man kan undra hur han tänkte.
Min erfarenhet är att om man kör på mindre vägar blir bilisterna mer irriterade för att dom måste invänta möten innan dom kan köra om en. Det känns farligare än på dom större vägarna.
Långa backar och långa raksträckor var det gott om hela vägen i Norrland. Det gick lika mycket utför men det gick ju så fort och lätt. Hela vägen hade jag motvind 2 - 4 m/ sek. utom några avsnitt med sidvind.
I övre delen av Norrland gick vägen över oändliga mossar med låga björkar, tall och gran, ganska tråkiga avsnitt. När man passerade alla älvar däremot var det mycket vackert med alla färger i gult, guld, rött och grönt.
Mellan Jokkmokk och Mora hade vi sällskap av Inlandsbanan. Vi korsade banan ett trettiotal gånger men jag behövde bara stanna för tåg en gång.
Att Sverige är de tiotusen sjöarnas land är lätt att förstå. Det var inga långa sträckor mellan sjöarna. Man kan njuta av många mycket vackra vyer.
Roligt var det att passera alla kända orter som man bara har sett på kartan eller i TV.
Cykelbanor är ett kapitel för sig. Dom allra flesta större orter har cykelbanor. Men det är en helt annan trafik att samsas med. Först alla som går, dom måste man noga granska.
Har dom ett snöre i handen så finns det något i andra änden t.ex. en stor eller liten hund. Man måste då invänta ögonkontakt och klartecken för passage. Gående eller joggare med proppar i öronen lyssnar på musik och hör ingenting. Dom får man peta på för att man skall komma fram. Man möter cyklister också, dom måste man också ha ögonkontakt med så man vet på vilken sida man skall möta dom.
Utfarter från tomter och andra sidovägar med höga häckar eller plank är orosmoment, man vet ju inte om det kommer ut någon, så man måste kunna stanna - sakta måste man cykla.
Vid korsning av alla gator måste man vara uppmärksam på bilarna. Nästan alla bilister stannar och släpper över cyklister och gående - heder åt dem.
Skyltningen är ibland bra men kan upphöra när som helst, det blir en hel del letande för att hitta rätt.
Man får alltså ta det väldigt lugnt på cykelbanorna. Det känns säkrare att cykla på dom stora vägarna. Det blev ingen större skillnad när man kommer söder ut.
Söder om Mora tog jag av från E 45 och åkte mot Vansbro. Via Filipstad, Karlskoga, Degerfors, Laxå till Askersund.
Vi övernattade i Filipstad, en mycket vacker och trevlig stad. Fint att promenera utmed ån som rinner genom staden. Vi hälsade på Ferlin, som fick en kram av min fru och Gunde Johansson som står staty en bit därifrån. Ferlin han får sitta han!
Askersund blev nästa övernattning, med en vacker och trevlig ställplats nere i hamnen. Från Askersund cyklade jag på den västra sidan av Vättern, målet var Habo. Efter nära en mil stötte jag på vajerräcken. Jag hade inte sett någon hänvisning för cyklister om annan väg. Det är hemska räcken Vägverket sätter upp längs våra vägar, det var en obehaglig färd den sträcka som räckena varade. Skulle man hamna på dom skulle man trasas sönder totalt. Det sticker upp kantiga stolpar en decimeter över vajern, hellre kör jag ner i diket eller in i ett berg än hamnar i vajerräcket. De som kör motorcykel håller nog med.
Jag försökte undvika dom stora vägarna men ville ju inte göra för stora omvägar.
Sista övernattningarna var Vrigstad, Norra Ryd och Åhus.
Genom Småland, Blekinge och Skåne kändes det lugnt på vägarna, eller så hade jag vant mig vid trafiken.
I Bromölla valde jag vägen via Gualöv och på små vägar via Östra Ljungby, Trolle Ljungby och Rinkaby och vidare på väg 118 till Åhus.
Regenbogens Camping i Åhus var den största campingen vi övernattade på.
Sista dagen återstod 10 mil via Ystad till målet i Smygehuk. Cykelbanorna började flera km före Ystad och varade resten av cykelturen.
Under hela min cykeltur genom Sverige hade jag inte haft en regndroppe. Inga haverier med cykeln eller husbilen inträffade på färden.
Det var stort att i strålande solsken cykla den sista biten utefter sydkusten mot den sydligaste udden och att min tappra Fru stod där och tog emot mig med egentillverkad medalj och porlande dricka.
Arne Mårtensson den 23 september 2013. Stenungsund

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 
PS. Cykeln som jag körde på var en Monark från 1969 extrautrustad med kanttrådsdäck.
Cykeln har varit med om ytterligare äventyr före min tid. Jag köpte den av Yngve Olsson Svanesunds GIF och han blev svensk juniormästare på 50 km och nordisk mästare för juniorer 1969 så cykeln var välkvalificerad. Samma kedja och krans har varit med hela tiden.
DS.

söndag 8 december 2013

Sverigetempot

För er som önskar cykla snabbt mellan Riksgränsen och Smygehuk, ordnar CK Distans Sverigetempot - 2014. Deltagarna förväntas kunna hantera flera dygn på sin cykel med minimal support och service. Sträckan är cirka 210 mil, något kortare än om det gått från Treriksröset.
Varför går loppet inte genom hela Sveriges längd?
Anmälningsavgiften är 2000 kr fram till den 1 januari, ökar sedan med 500 kr.
För oss upplevelsecyklister gäller andra tider, men visst skall det vara spännande följa dem i juni.
Lycka till!