Lättjan

Fortsätter där jag slutade förra.

Lättja eller acedia på latin, den står alltid på lur. Det var nu i mitten av 90-talet, jag hade en skadad häl, så några långvandringar eller löpning var inte att tänka på. Cyklade förvisso lite smårundor på sommaren, men på vintern började nya intressen pocka på. Ett stort var datorn, där många timmar lades varje dag, efter ett stillasittande arbete. Trodde min kondition var bra och inte behövde underhållas.
En morgon fick jag en enorm hjärtklappning, på akuten fick jag diagnosen dubbelslag. Mycket obehagligt och återkom flera gånger, speciellt på vintern.
När jag sen fick pausa för att kunna gå uppför en liten backe på 20-30 meter, fick jag en tankeställare. Jag måste röra mer på mig och nu föddes idén om att cykelträna. Ett problem i början var knäleden, den värkte efter träningen. Läkaren röntgade, men sa att allt var normalt.
Sen på första "ensamcyklingen" upp i Småland, fick jag gå uppför många backar. Sadeln gjorde det nästan omöjligt att sitta och knäet gjorde ont (tur att jag visste att knäet var helt, annars hade jag avbrutit). Här hade jag stor nytta av min envishet, för jag kom fram till släkten. Hemåt tänkte jag cykla en bit, sen ta tåget, men allt gick smärtfritt.
Efter flera år märkte jag hur hälsotillståndet och konditionen förbättrades. Hjärtklappningarna blev allt ovanligare, plus knäet och en del andra krämpor.
För mig är bevisen solklara, cykling och gympa är kroppsligt välbefinnande.
I nästa blogg tar jag upp lite glimtar från turen, Smygehuk till Treriksröset 2005.

Tältet

Kommentar till bild 3 i vinjetten.

Tältar mesta i skogen, när jag är på en cykellångtur. Detta betyder frihet och oberoende och är nästan oumbärligt, åtminstone om man skall kalla cykelturen för semester. Att köra mellan vandrarhem och camping, betyder stress.
När jag cyklar, lyssnar jag på kroppen.
Säger den kör, kan det bli många mil, då vill jag inte bli avbruten av bokat boende.
Nästa dag utmattad, med flera raster kan man cykla vidare. Nu utan pressen, jag måste vara framme till en bestämd tid eller plats.
Totalt cyklar jag lika långt som övriga boendeformer, men att utnyttja kroppssignalerna, vind, regn och midnattssol, är vilsammare.
Är det inte farligt i skogen med björnar och vargar?
Om man är på fel plats, är det farligt var du än befinner dig. I tätorter är det dagligen våld, men där tvingas vi leva.
I skogen är djur normalt inte farliga för oss, vi står inte på deras matsedel, om vi bortser från mygg och fästingar.
Episod 1: Klampande björn utanför mitt tält, mitt i natten. När den luktade människa, blev det tyst, sen hörde jag hur den smög bort. Så försynt hade inte en homo sapiens varit. Att det var en björn, såg jag på spåren utanför tältet efteråt.
Episod 2: Jag hörde ett kraftigt prassel vid ingången på yttertältet. Snabbt ut, där fanns ingen. Det återkom så fort jag kom in i tältet. Till slut bestämde jag mig för att markera som hundar gör. Sen blev det tyst, på morgonen när tältet fällts, hördes prassel i löven, en liten mus tittade på mig. Jag bad om ursäkt, vi hade tydligen fått samma ingångsplats.
Episod 3: På morgonkvisten, en stor fågel kom flygande rakt in i tältduken. Sen försökte den sätta sig på tältet, men gled ner. Detta hände flera gånger om igen. Tydligen hade jag placerat tältet precis där en fågel brukade flyga.
Lärdomen, se bara till att din lukt finns runt omkring dig genom att t.ex. omfamna träden.
Sen vill man ju alltid finna en ren välvårdad skog, att lämna den lika prydlig är ett måste. Bara lite nedtryck gräs får synas efter mig.
Dusch och tvätt, kan man göra på t.ex. en camping, om inte åar och sjöar finns. Tvätten som är sparsam, kan torkas hängande på cykeln.

Hur jag äter hemmavid

Skrev i förra bloggen om mat på långturen, fortsätter på temat mat.
Börjar alltid dagen med gröt, tvi säger många, av tre skäl.
Skäl ett: Man har blivit tvingad som barn.
Skäl två: Bara havre gör den sliskig, bara rågflingor gör smaken frän.
Mitt recept som många anammat, på en god blandning till en portion.

3 delar Rågflingor
1 del Havrekli
3 delar Havregryn
Vatten, beroende av mängden flingor.

Koka den sen i mikrovågsugnen, tidsbesparande, man slipper att röra. Viktigt, ha alltid samma mängd flingor och vatten, för annars blir tiden olika i mikrovågsugnen, med risk att det kokar över. Det blir hellre inget svinn, som på spisen, där får man diska bort hälften.
På den färdiga gröten strör jag vetegroddar som ger den en speciell smak.
Skäl tre mot gröt, där häller man mjölk. Håller med om att det är en dålig kombination. Jag har övergått till "Färsk blåbärssoppa", en förträfflig smak, tycker jag. Mjölk kan man dricka till andra måltider.
Ett sådant morgonmål, gör en mätt till långt fram på dagen.
Övriga rätter är av mer varierande natur. Det finns många goda grönsaksrätter, som jag ofta äter. Men utan kött klarar jag mig inte tyvärr, det tar märkbart på orken.

Mat, helst giftfri, är viktig för att kroppen skall fungera. Istället för att banta, tror jag på att motionera.

Mat på cykellångturen

Båda bilderna är på temat mat, den till vänster är från Riksgränsen, den högra från Saxnäs år 2005.




Kommentar till bild 2 i vinjetten.
Jag en storätare, som långfärdscyklist är problemet att hålla hungern på avstånd. Rör man sig mycket, är det ingen risk att midjan växer. Att ta med utrustning för matlagning faller på att packningen redan är stor, men mest för att tiden inte räcker till för dylika göromål. Är man på cykellångtur skall mycket upplevas, samtidigt som flera mil skall tillryggaläggas. Därför får man ta varje chans till att fylla magen, så fort man ser något matställe. Ofta är det, så kallat skräpmat, hamburgare och mos på något gatukök. Barer har ofta god husmanskost, men är fåtaliga. Fördelen med dessa är, många gånger är där mycket trevlig personal som kan fylla på mer bukfylla som t.ex. potatis.
Ibland ser man en större restaurang, för lite omväxling, knallar man in. Här finns många läckra rätter, man beställer och ber snällt, om extra potatis. När sen maten, efter lång tid kommer, ligger där visserligen en större köttbit, men kanske bara tre små potatisar. När man frågar om extra potatisen, pekar dom på den tredje. På restauranger, skall man när man beställt extra potatis och servitrisen vänder sig om, snabbt påpeka, ”så många potatisar, att jag slipper fråga om det lagts några extra”.
Lanthandel, är andra trevliga ställen där man förutom mat också har tillmötesgående personal och kunder. Av dem får man ofta hjälp med vägval och information om landsbygden på ett trevligare sätt, än på stadens turistbyrå. Stora varuhus är ofta ett dilemma, hur skall jag som ensam, kunna lämna en fullpackad cykel utan uppsikt?