En av många långfärdscyklister jag möt. Denna spänstiga tjej, hade cyklat från Regensburg i Tyskland. Nu i Karesuando på väg till Nordkapp, för att fortsätta i Norge ner till Oslo.Förr i tiden, kunde man pollettera cykeln, på tåget. Men utvecklingen går framåt, eller? Hur som helst, det går inte. Alternativet Bussgods, är dyrt och krångligt.
Har man tur få lifta till Östersund som jag, underlättar det. Därifrån åker jag inlandsbanan till Gällivare, cykeln tas med i mån av plats.
Nästa dag tar jag cykeln på busslinje 10 byter till linje 50, för att komma till Karesuando, där jag får härbärgera mig.
Slutligen åker jag till Kilpisjärvi. Har jag sen tur och vädret tillåter, hinner jag med båten ”M/S Mallas” till treriksröset, samma dag.
Om jag får ta med cykeln på båten, blir återfärden båten, annars går jag till fots elva kilometer till Kilpisjärvi.
Sen begynner utmaningen för mig och den oväxlade damcykeln. Problemet, skulle cykeln paja, kan jag inte köpa en ny, för då förloras konceptet. Kommer i sådant fall, försöka hitta en likvärdig. Det kan bli svårt, den måste ju funka också.
Men jag tar dagen som den kommer och oroar mig inte. Det är en mänsklig rättighet att misslyckas. Gillar utmaningar och ser fram mot en trevlig tid.
Hoppas också att min blogg skall inspirera några att ta cykelsemester nästa år.
Jag vill också visa på att man inte behöver ha en cykel med många växlar, för att ta sig fram. Cykelbyxor, cykeltröjor, cykelskor, är helt onödiga saker. Har man sett en cyklist få in något i framhjulet, inser man däremot vikten av hjälm. Bara trampa på som ni är och kör efter egen förmåga, det är upplevelserna som räknas. Det är viktigt att cykling fungerar som en hälsokur, efteråt skall man känna sig frisk och sund.
Min spökskrivare har lovat att nästan dagligen ge min position och vid några tillfällen, uppdaterar jag med bilder.
Hädanefter blir inläggen kortare, men vid hemkomsten skriver jag förhoppningsvis om några trevliga episoder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar