Min kondition precis efter min långtur var mycket bra, men när jag kom hem från Österrike var magen i olag. En åkomma som höll i sig och gjorde det är svårt att orka träna när maten bara rinner ut ur bakdelen. Längtan ut i cykelspåret var dock intakt, tänkte på det goda brödet jag fått i Svärdsjö.
Beslöt att ta västsidan upp till Dalarn och sen lite östligare ner över Småland och hälsa på släktingar.
När jag trampade iväg tog jag tätt med raster, för att orka med. En bit upp i Halland tänkte jag, vänder nedanför Vänern och Vättern. Ändrade mig, skall försöka kör norr om. Men då fick jag plötsligt krafterna tillbaka, magen började äntligen bli bra.
Jag kom över Malung, till Mora och in i Vasaloppsmålet. Kände mig som en riktig segrare, då hälsan och orken åter var tillbaka. Tog mig sen via Leksand till en halv mil före Falun. Det var här i skogen som en björn passerade mitt tält mitt i natten (se tidigare blogg).
Dagen efter kom jag till bageriet i Svärdsjö och faktiskt, kände bagaren igen mig. Fick tackat för brödet jag fått året innan och satt mig för att äta av hans jättegoda bröd. När man kan äta ett matbröd utan smör och pålägg som det vore en god kaka, då är det välsmakande. Fler referenser.
Med cykeln fullproppad med bröd körde jag ner mot Småland. Fyra mil före Vimmerby, ringde jag mina släktingar. Flickan 15 år svarade, när hon fick höra att jag var fyra mil därifrån utbrast hon ”så närma”! Svarade henne, ”du kan cykla och mötta mig”, då svarade hon ”så långt”. Följaktligen, är fyra mil olika långt beroende av vem som skall cykla.
Tog mig sen via några andra anförvanter hem. Kände mig nu botad från min magåkomma, fantastiskt vad positivt det är att cykla.
Började nu fundera på den sjutiofemåriga man jag träffade i Karesuando 2005. Kan han cykla en hel sommar, måste jag bemästra att trampa runt hela Sverige. Jag skulle bli pensionär på vintern, så tid hade jag. Det blev en hård träning inför loppet, som jag ville ge min min kropp som en välbehövlig gåva.
Hur det gick skildrar jag i mina kommande bloggar.
Beslöt att ta västsidan upp till Dalarn och sen lite östligare ner över Småland och hälsa på släktingar.
När jag trampade iväg tog jag tätt med raster, för att orka med. En bit upp i Halland tänkte jag, vänder nedanför Vänern och Vättern. Ändrade mig, skall försöka kör norr om. Men då fick jag plötsligt krafterna tillbaka, magen började äntligen bli bra.
Jag kom över Malung, till Mora och in i Vasaloppsmålet. Kände mig som en riktig segrare, då hälsan och orken åter var tillbaka. Tog mig sen via Leksand till en halv mil före Falun. Det var här i skogen som en björn passerade mitt tält mitt i natten (se tidigare blogg).
Dagen efter kom jag till bageriet i Svärdsjö och faktiskt, kände bagaren igen mig. Fick tackat för brödet jag fått året innan och satt mig för att äta av hans jättegoda bröd. När man kan äta ett matbröd utan smör och pålägg som det vore en god kaka, då är det välsmakande. Fler referenser.
Med cykeln fullproppad med bröd körde jag ner mot Småland. Fyra mil före Vimmerby, ringde jag mina släktingar. Flickan 15 år svarade, när hon fick höra att jag var fyra mil därifrån utbrast hon ”så närma”! Svarade henne, ”du kan cykla och mötta mig”, då svarade hon ”så långt”. Följaktligen, är fyra mil olika långt beroende av vem som skall cykla.
Tog mig sen via några andra anförvanter hem. Kände mig nu botad från min magåkomma, fantastiskt vad positivt det är att cykla.
Började nu fundera på den sjutiofemåriga man jag träffade i Karesuando 2005. Kan han cykla en hel sommar, måste jag bemästra att trampa runt hela Sverige. Jag skulle bli pensionär på vintern, så tid hade jag. Det blev en hård träning inför loppet, som jag ville ge min min kropp som en välbehövlig gåva.
Hur det gick skildrar jag i mina kommande bloggar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar