Det var en sådan värme utomhus, att om inte naturen sagt annat, skulle man tros vara vid Medelhavet. Myggen fann sig väl tillrätta också, men på cykeln märkte man dem inte. Stannade man bara någon sekund, krälade dom på en.
Anländ till Karesuando sent, terrängen såg inte lämplig ut för att slå upp tältet. Tog för första gången på färden in på en campingplats, där sov alla då jag slog ner mina bopålar. Vid tältet bredvid stod två cyklar.
När jag vaknade på morgonen, hörde jag att de två intill hade vaknat. Öppnade och hälsade på mina grannar. Det visade sig vara ett par i 30-års åldern, från Varberg, Charlotta och John-Patrik, på väg till Treriksröset. Inte som jag, som hade de som mål, utan för dem var det startpunkten på ett försök att ta sig till Smygehuk. Roligt att det är fler än jag som älskar sådant liv och att få bli avlöst i spåret. För dem var det att ta bussen till Kilpisjärvi, medan jag fick cykla.
Efter fotograferingen cyklade jag mot Kilpisjärvi. Det var en strålande fin dag, inte så kvalmigt som i går och mindre med mygg. Vägen dit var inte kurvig så samma vis som andra vägar, utan kurvorna gick upp och ner istället. En mycket storslagen väg, kantad av många sjöar och höga fjäll som längre norrut var klädda i vita snöfläckar. Björken hade på många ställen inte fått blad ännu (den 2/7 2005) eller var det bara blad stora som musöron på dem. Det är våren som har kommit igen, som det heter i visan. Värmen gjorde att det fick bli ett par dopp i de kristallklara sjöarna. I detta paradis kan man dricka badvattnet, bara av en sådan anledning kan man bli salig.
När jag kom in i Kilpisjärvi, såg jag längre fram två cyklar med väskor. Stannade till, mycket riktigt är det mina avlösare som precis startat sin färd. Kunde bara önska dem en minst lika trevlig semestertur som jag haft. Nu är det för mig bara vandringen till röset som återstår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar