I ”Nattavaara” är det ljust hela natten på sommaren. Det skulle vara lärorikt om någon kunde tala om ortsnamnets ursprung.
Hur som helst, jag tillbringade natten där i tågets väntrum. Det fanns en affär där intill, väntade på att den skulle öppna. Då kom en ålderstigen man för inköp, han menade att uret visade att butiken skulle öppna nu. När jag såg på hans klocka, var där bara en timvisare. Den visade att det återstod en timme, han såg dåligt också, men ansåg att minuter har ingen betydelse. Tänk, precis så känner jag det på långfärdscyklingarna, hade bara inte affärstider funnits. Denna avkopplande känsla är fantastisk och är bränslet för att planera nya turer. Den äldre mannen hade mycket intressant att berätta om hur det var att bo och arbeta här uppe.
Efter Vittangi passerades ”Odlingsgränsen” (bilden) i högsommarvärme, men inte mer än myggen i tusentals besvärade mig.
Fortsättning följer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar