Bilden visar cykelvägen förbi Linz
Nej, jag har inte glömt bloggen! Men min datorn har lagt av, har hittat en tillfällig lösning.
Jag hade för två år sedan varit i Linz på tjänsteresa och träffat en äldre man med fru som berättat om den fina cykelvägen ”Donauradfahrweg” som gick längs floden Donau.
Kände egentligen inte mycket för resan efter min tur till Treriksröset, men att uppskjuta den skulle kanske tära på vänskapsbanden.
Lite oplanerat gav jag mig iväg, nästan som när min mormors mor skulle ut och åka i Sverige. På en fråga till henne från de närmaste, ”vart skall du sova”, svarade hon ”hittar jag ingen plats, går jag till polisen så får dom ordna det.” Bekymmersfritt eller hur?
På tåget mot Wien satt en tjej boende i Wien. Hon hoppades på att vädret skulle bli bättre för det hade visst inte varit det i Österrike denna sommar. Svarade att om det var mulet när jag cyklade tyckte jag det var bättre än högsommarvärme.
I Linz hyrde jag en 21-växlad cykel och tog in på ett värdshus. Den disiga gryningen övergick till strålande sommarväder. Fortsatte till mina vänner, där planerade vi vår Alpvandring vid Salzkammergut. Jag åkte bil med dem, vi gick upp till ca: 2100 m.ö.h. med utsikt över snötäckta toppar på över 3000 meter. Trodde det skulle vara kallt här uppe, men värmen var nog omkring 25 grader och vindstilla. Det fanns hellre inget vatten man kunde dricka med jämna mellanrum, som i svenska fjällen, marken var helt torr. Det låg lite snö här och var som man kunde kyla sig med, hettan var nästan olidlig. I TV på hotellrummet efteråt, talade dom om att temperaturen varit upp i 37 grader och att det skulle bli samma gradtal dagen efter. En minnesrik dag, med många nya intryck.
Högsommarväder varade under hela veckan jag cyklade. Tog mig till Passau för att via ”Der Donauradweg” ta mig till Wien. Här var otroligt många cyklister med stora packningar, ensamma som familjer med barn. Det var som om det var ett måste, för alla att färdas på denna cykelväg. Där fanns många campingplatser bara för tältande cyklister, men även alla andra boendeformer. En sak jag reagerade på, cykelvägen, badplatser och övriga platser, trots mängden människor, inte så mycket som ett glasspapper gick att finna. Toaletterna var rena med toapapper utan klotter. Tur att vägvisningen var utmärkt, i Sverige hade det bara varit att följa skräpet.
Kvällen var underbar varm och härlig, cyklade förbi en massa små byar och bara njöt av miljön. Alla människor verkade var fridsamma, inget bråk eller skrikande skaror. Det var som att komma till paradiset på Tellus. Upplevde själv Österrike som en fridfull oas, där man kunde vara utan att känna rädsla att bli överfallen.
Mycket var annorlunda, österrikarna är överlag mer troende än svenskar i allmänhet. Det var vanligt med riktiga gravstenar med vacker blomsteruppsättning överallt längs vägarna där någon förolyckats. Inte som i Sverige, lösa blommor någon vecka.
Det fanns många kyrkor och på de kyrkogårdar jag såg, var det helt otroligt vackert och välskött, med många blommor och ofta röda gravljus (har bara sett vita i Sverige). För dem som inte har tid att vårda en grav, fanns en mur med fack i olika våningsplan, där en gravsten kunde placeras med en blomma framför.
För cykelfrälsta, cykelställen i Linz utanför station var mycket praktisk gjorda. Hela framhjulet lyftes upp i en hållare så den stod stabilt och kunde låsas fast säkert. Motsvarande cykel från andra hållet lyfts in, sidan om framhjulet. Det har ingen betydelse om hjulet är stort, litet, tjockt eller smalt. Det blir större plats för varje cykel, samtidigt som cyklarna tar mindre plats. Något att ta efter, tycker jag.
Affärernas öppettider mån-fre var ungefär som i Sverige, men lördag eftermiddag och söndagar var där stängt, även på en stor järnvägsstation.
Roligt när allt klaffar bra, utan någon planering.
En cykelsemester jag med nöje, rekommenderar. Behöver man en paketresa? Tycker inte det, här finns många sätt att övernatta och friheten är större om man cyklar på egen hand. Är man osäker, se på webbsidan Donauradweg 7 dagar/6 nätter.
Kommer tillbaka med min cykeltur 2006 inom kort.
Jag hade för två år sedan varit i Linz på tjänsteresa och träffat en äldre man med fru som berättat om den fina cykelvägen ”Donauradfahrweg” som gick längs floden Donau.
Kände egentligen inte mycket för resan efter min tur till Treriksröset, men att uppskjuta den skulle kanske tära på vänskapsbanden.
Lite oplanerat gav jag mig iväg, nästan som när min mormors mor skulle ut och åka i Sverige. På en fråga till henne från de närmaste, ”vart skall du sova”, svarade hon ”hittar jag ingen plats, går jag till polisen så får dom ordna det.” Bekymmersfritt eller hur?
På tåget mot Wien satt en tjej boende i Wien. Hon hoppades på att vädret skulle bli bättre för det hade visst inte varit det i Österrike denna sommar. Svarade att om det var mulet när jag cyklade tyckte jag det var bättre än högsommarvärme.
I Linz hyrde jag en 21-växlad cykel och tog in på ett värdshus. Den disiga gryningen övergick till strålande sommarväder. Fortsatte till mina vänner, där planerade vi vår Alpvandring vid Salzkammergut. Jag åkte bil med dem, vi gick upp till ca: 2100 m.ö.h. med utsikt över snötäckta toppar på över 3000 meter. Trodde det skulle vara kallt här uppe, men värmen var nog omkring 25 grader och vindstilla. Det fanns hellre inget vatten man kunde dricka med jämna mellanrum, som i svenska fjällen, marken var helt torr. Det låg lite snö här och var som man kunde kyla sig med, hettan var nästan olidlig. I TV på hotellrummet efteråt, talade dom om att temperaturen varit upp i 37 grader och att det skulle bli samma gradtal dagen efter. En minnesrik dag, med många nya intryck.
Högsommarväder varade under hela veckan jag cyklade. Tog mig till Passau för att via ”Der Donauradweg” ta mig till Wien. Här var otroligt många cyklister med stora packningar, ensamma som familjer med barn. Det var som om det var ett måste, för alla att färdas på denna cykelväg. Där fanns många campingplatser bara för tältande cyklister, men även alla andra boendeformer. En sak jag reagerade på, cykelvägen, badplatser och övriga platser, trots mängden människor, inte så mycket som ett glasspapper gick att finna. Toaletterna var rena med toapapper utan klotter. Tur att vägvisningen var utmärkt, i Sverige hade det bara varit att följa skräpet.
Kvällen var underbar varm och härlig, cyklade förbi en massa små byar och bara njöt av miljön. Alla människor verkade var fridsamma, inget bråk eller skrikande skaror. Det var som att komma till paradiset på Tellus. Upplevde själv Österrike som en fridfull oas, där man kunde vara utan att känna rädsla att bli överfallen.
Mycket var annorlunda, österrikarna är överlag mer troende än svenskar i allmänhet. Det var vanligt med riktiga gravstenar med vacker blomsteruppsättning överallt längs vägarna där någon förolyckats. Inte som i Sverige, lösa blommor någon vecka.
Det fanns många kyrkor och på de kyrkogårdar jag såg, var det helt otroligt vackert och välskött, med många blommor och ofta röda gravljus (har bara sett vita i Sverige). För dem som inte har tid att vårda en grav, fanns en mur med fack i olika våningsplan, där en gravsten kunde placeras med en blomma framför.
För cykelfrälsta, cykelställen i Linz utanför station var mycket praktisk gjorda. Hela framhjulet lyftes upp i en hållare så den stod stabilt och kunde låsas fast säkert. Motsvarande cykel från andra hållet lyfts in, sidan om framhjulet. Det har ingen betydelse om hjulet är stort, litet, tjockt eller smalt. Det blir större plats för varje cykel, samtidigt som cyklarna tar mindre plats. Något att ta efter, tycker jag.
Affärernas öppettider mån-fre var ungefär som i Sverige, men lördag eftermiddag och söndagar var där stängt, även på en stor järnvägsstation.
Roligt när allt klaffar bra, utan någon planering.
En cykelsemester jag med nöje, rekommenderar. Behöver man en paketresa? Tycker inte det, här finns många sätt att övernatta och friheten är större om man cyklar på egen hand. Är man osäker, se på webbsidan Donauradweg 7 dagar/6 nätter.
Kommer tillbaka med min cykeltur 2006 inom kort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar