Världsförbättrare

Många cyklar för att samla in pengar till olika ändamål. De två systrarna Anna och Karin Bengtsson är tydligen inte skrockfulla, för de startade sin cykeltur fredagen den 13 juni från Ystad. Under resan skall systrarna träffa hjältar som gjort världsförbättringar och är nu i Sundsvall. Målet Umeå, väntas de komma till i mitten av augusti.
Roligt läsa om människor som vill göra en bättre värld. Kan inte hjälpa det, men plötsligt kommer visan "I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut", upp i mitt huvud.
Men ser ändå positivt på de som kämpar för en bättre värld, någonstans måste man börja.
Får önskar dem lycka till.

Hemkommen

Nu är det en vecka sen jag kom hem och vädret har verkligen givit mig en ljuvlig värme.

Årets korta tur på bara cirka 185 mil, får jag senare kompensera med en del mindre turer runt i Skåne. På Riksettan upp kom ett par regnskurar, men med medvinden från Ödeshög kom jag till Stockholms län inom fem dygn. 

När jag passerade Huddinge stod det "Varning svag is", så tydligen kom sol och värme precis lagom till mitt huvudstadsbesök. Kom dit lite ängslig för allt våld man förknippat med staden, att det var lördag gjorde mig inte precis lugnare. Men tydligen var det den exakt rätta tiden att uppleva Stockholm, fridfull som i gamla tider. Där fanns bara enstaka bilar så jag hade nästan gatorna för mig själv genom centrum och gamla stan. Barnfamiljer flanerade glatt och sorglöst omkring, inga oroselement störde upplevelserna. Ett bättre minne kunde du "Stockholm i mitt hjärta" inte gett mig, så ett stort TACK SKALL DU HA.
På vägen till vår nations cykelstad Göteborg fick jag känna på lite regn igen, men man smälter ju inte. Framkommen hälsade solen mig varmt välkommen, liksom hela kusten ner till Helsingborg.
När nu molnen kanske tar över, kommer jag efterhand att publicera Riksettan och Rikstvåans sträckning.

Sjuåring till Berlin

Att cykla 37 mil är en bedrift när man bara är 7 år. Edvin Blomdahl i Kalmar har gjort det. På sin 18-växlade racerhoj cyklade han hela vägen från Rostock till Berlin, rapporterar Östran.
Efteråt har han bloggat om cykelfärden.
Förra året cyklade han med familjen från Kalmar till Böda på Öland, en resa på tio mil som tog tre dagar. Årets Berlintur tog fyra dagar, det blev nästan tio mil om dagen.
"När vi bokade resan kändes det som en halvt galen idé. Men det var bra cykelvägar, många lekplatser utmed vägen och ett kuperat och omväxlande landskap, berättar Edvins mamma Linda Blomdahl Petersson."

Fleninge Gästgivaregård

Lite krångligt att undvika vajerväg mellan Halmstad och Laholm även om sträckan var bra markerad.

Här kommer jag till Skåne län som ni ser på bilden. Men det är inte landskapet Skåne ni ser här, utan fortfarande Halland. Först en kraftig uppförsbacke och en bra bit efter högsta punkten börjar landskapet Skåne. Men denna del av Halland styrs från Skåne.

Stannade till och vid Fleninge Gästgifwaregård från 1660-talet och band fast min stålhingst. För som ni ser är det "Endast För Hestar, Creatur och Automobiler".

Här slutar årets äventyr bryskt, vägen tar slut. I bakgrunden ser ni gamla E4:an och Riksettan, där jag började årets cykling. Cirkeln är sluten, för här är trafikplats Djurhagshus. En gammal trafikplats utanför Helsingborg där tidigare E4 och E6 mötte varandra. Sedan 1970-talet har trafikplats Kropp ersatt den.
Att jag nu kommit hem betyder inte slut på skrivandet, kommer fortsättningsvis att skriva och följa andras äventyr. Samtidigt skall jag försöka ge råd och bra vägval för cyklister.

Uråldrig väg

Jag har nu luskat ut rätt gamla E6 från Varberg kom lite fel, men en trevlig äldre man hjälpte mig. Tänk vilken lyckträff, bakom hans hus öster om Morup, gick en ännu äldre nu asfalterad väg. I början av 1900-talet var det den enda vägen till Göteborg. Sen stenlades den nu gamla E6.

I Morup fanns ett förfallit minne från flydda tider, ett rastställe med en vacker uteplats.

Genom Falkenberg tog jag mig över gamla Tullbron och kom på en stenlagd trädbekantad väg, nostalgin riktigt blommade.
Utkommen på den stora breda cykelvänliga vägen med vägren över Hedberg till Halmstad.
Jag kommer utförligt att beskriva gamla E6 och rikstvåans vägdragning senare.

Välpackad cykel

Jag har nu börjat sista etappen på årets cykeläventyr, Göteborg till Helsingborg på före detta E6:an och rikstvåan som den hette tidigare. Från huvudstaden är inga problem, även om kranskommunerna inte har lika fin vägvisning. Från Lindome stod t.ex. inte Kungsbacka, som ju ligger i Halland, utan den mer okända orten Anneberg.

I Kungsbacka såg jag en välpackad cykel, han hade nog inte glömt mycket.

Varbergs fästning har jag nu intagit, här är allt för vackert för att missa. Här är en jättefin cykelbana längs havet, men för mig gäller den snabbare vägen.

Huvudstaden Göteborg

Har nu kommit till Sveriges enda cykelstad och tillika cykelns huvudstad Göteborg. Hälsar dig med vördnad, om man förstått innebörden av cykelstad som Göteborg otvivelaktigt är säger man inte att man är det. Här är beviset, bilden visar skyltning till flera olika kommuner. Det enda rätta och det sättet som måste till om vi skall få fler att långfärdscykla i Sverige.

Så ni andra kommuner som bara skyltar till egna bostadsområdet som t.ex. Linköping, släng er i väggen. För vem i fridens namn har nytta av vad er vägvisning? Är det för att era minnessvaga personer skall hitta hem? Skulle jag besöka någon i er kommun, tar jag hjälp av den personen! Som turist måste jag hitta ut igen, eller skall jag gå till ert socialkontor och begära pengar för att jag inte kan komma hem?

Ändå tur

Kom på en bra cykelväg mellan Ulricehamn och Borås, skönt slippa bilar för en bit. Vädret har inte varit det bästa de sista dagarna så jag har bara trampat på. När jag kom till Härryda i går kväll började de stora svarta molnen gå till attack. Snabbt in i närmaste skog vid en porlande bäck och slog upp tältet. Sova intill vattenskvalp är ju ingen höjdare, men en närbelägen stor vägs brusande och passerande tåg dämpar de mesta. För säkerhets skull kom ett stort brummande passagerareplan stup i kvarten (bilden) ovanför mitt tält. Sov ändå som en stock tills kyrkklockorna började ringa jättehögt som den skulle väcka döda, klockan sju i minst fem minuter.
Var lycklig att det inte var en campingplats som jag kom till, för då var risken verkligen stor att störas av skrikande, pratande, springande och dörrslagningar, hela natten. Dessutom ryggont, på grund av bilars körning på tältplatsen gör underlaget hårt och ojämnt.
Skall nu ta mig vidare till Göteborg och sen gamla E6:an ner till Helsingborg.

Eksjö

Igår kväll kunde jag av någon anledning inte komma in på nätet, därför kommer nu först gårdagens inlägg.

Passerades ännu en svensk pärla Eksjö (bilden), mycket vackra trähus finns där.
Provade en ny väg vidare till Nässjö över Ormaryd. Till en början bred fin asfalterad men det övergick till grus och kraftiga uppförsbackar. Allt för att undgå den stora väg 33 och de lyckades jag med.
Tog från Nässjö den gamla vägen över Forserum till Tenhult.

Fortsatte till Taberg, en riktig höjdare till höjd. Letade mig via Mulseryd och Köttkulla till Ulricehamn, där jag äter nu.

Visningen ut saknas

Igår kväll tog jag mig till Åtvidaberg, inte den vackra vägen över Ö. Ryd och Björsäter som jag cyklat två gånger tidigare. När jag kom till trevägskorsningen dit, tog jag en ny väg och svängde vänster mot Ringarum några km. När skylten Åtvidaberg 28 dök upp, kom jag in på en mycket vacker väg med många sjöar omkring. Backar undgår man inte, men vägkvalitén var bra. Men vilken väg jag vill föreslå, är svårt att säga.
Vägvisningen för cykel ut till väg 134 från centrum saknas här som i de flesta städer. På turistbyrån fick jag en karta med uppgifter att Bruksgatan förde dit. Med kartan, och namn på tvärgator förstod jag vilken som var Bruksgatan, för någon skylt med det namnet hittade jag inte. När det sen skyltas "Gravkapell", välj den vägen, så slipper du en brant uppförsbacke på den starkt trafikerade väg 35.
Sen hade jag en fin väg 134 framför sig med många vackra sjöar, fram till Kisa där jag är nu.

Pärlorna

Trosa eller Söderköping, där jag befinner mig nu, vilken är vackrast? Båda idyllerna har välbevarade äldre småhus och jag har besökt dem förut.

Tar det lite lugnt nu, men fortsätter nog en bit till innan läggdags.

Tack Stockholm

Jag har alltid sen jag varit liten älskat Stockholm och tyckt om dess tilldragande sätt. Så jag hoppas ingen fattade mitt diktande igår som något negativt, den var tänkt som positiv. För så många vänliga, trevliga och hjälpsamma människor jag mött på min färd in, vittnar om er hygglighet. Ni är helt underbara, liksom alla ni tillmötesgående i kranskommunerna, utan er skulle jag stå mig slätt.
Sedan får jag tacka vädertjänsten också för det härliga sommarvädret ni kunde planera in till min ankomst.
Tack alla!

Har nu börjat ta mig mot Göteborg, men på vägen gör jag en liten sväng om den vackra staden Trosa. Har förvisso varit här tidigare, men denna lilla vackra sagostad kan man inte se för mycket av.

Segerkoppen

I går kväll passerade jag Bogesundslandet till Frösvik, en båt tog mig över sundet till Sticklinge och Lidingö. Det blev den sista av alla Sveriges 290 kommuner jag cyklat till.

När jag kommit i land gratulerade kaptenen mig med en kraftig båtsignal.

Så visst kändes det högtidligt, jag firade det senare med tårta och kaffe.

Tillbaka i Stockholm tog jag mig via slottet till Södertälje. Cykelbanan tillbaka var lättare för mitt vägminne är inte lika dåligt som övriga närminne. Fotograferade och noterade alla korsvägar, skall senare lägga upp en cykelväg in till centrum.

 

Sitter här på ett café och diktar på melodin till den makalösa manicken "Evighetsmaskinen"

Sången om cykelinfarten till Stockholm.

Titta här en stad som ser rätt konstig ut,
in går det är en evighetscykelbana
det är en evighetscykelbana som en jättestor förnicklad strut.
Kanske du kan va så hygglig och förklara vad det är?

Refrängen:
Detta är en evig cykelbit,
den går hit,
den går dit,
den går fram en liten bit,
och stannar med en nit.
för skall jag hit,
eller dit,
för att komma fram en bit
det är en evighetbit
det är en evighetbit

Hur startar man en cykelbit
Jo se redaktören, det kommer info i örat där
som sen går vidare till tramporna här.
Cykelbanan går hit, den går dit, det går fram en liten bit,
och sen stannar den med en nit.
(kort paus)
för skall jag hit, eller dit, för att komma fram en bit
och den startar med ett info, det är en makalös cykelbit.
det är en evighetbit
det är en evighetbit

Jaha, jahaja, jag tror fattar,
men hur kommer man fram med cykeln här?

Refrängen om och om igen

Semaforen

Får börja med att tacka Birger för hjälpen, med lite frågor längs vägen fann jag till slut Sundbyberg. På centrumet av Solna fanns många åsikter, bland dem jag frågade, men lyckades till slut. Nacka fann jag av en sportig ung tjej som cyklande förde mig dit. Till Bollmora kyrka i Tyresö kommun var det lite krångel, här hjälpte en taxiförare mig.
Därifrån till Gustavsberg i Värmdö kommun var det krångel genom ett vackert naturområde, sen via Saltsjöbaden och Fisksätra.
Där minst sagt förvirrad,
kom hjälpen som en skänk från ovan.

Detta av en mycket trevlig cyklande tjej i min ålder, som precis som jag älskade friluftsliv. Vi samspråkade under en längre tid,
hoppas innerligt nu bara hon hör av sig. Tack vare henne kom jag snabbt till delmålet, med tips om en båt från Hasseludden till Vaxholm. Här var problemet semaforen, det stod "ge signal åt det håll varifrån fartyget väntas". Först när det kommit några båtar mot Stockholm, ramlade polletten ner.
Nu återstår bara Lidingö som blir min sista kommun jag inte cyklat till.
Det skall vara spännande att se om jag klarar den biten också.

Drottningholm

Södertälje passerades innan natten i Sturehovs naturområde. Med stor möda och många hjälpsamma personer har jag nu tagit mig till Drottningholms slott. Särskilt vill jag nämna de unga cyklande par som jag hoppas ha inspirerat till en tur genom hela vårt land.
Skall nu försöka ta mig till de sju återstående kommunerna, Sundbyberg, Solna, Nacka, Tyresö, Värmdö, Vaxholm och Lidingö.

Nyköping

Fin väg men lite mycket trafik ut från Linköping, efter Kimstad blev det lugnare in till Norrköping. Vädret toppen och med gasen (pedalerna) i botten, har jag nästan flugit fram till Nyköping.

Tänk, på denna smala affärsgata genom centrum gick all trafik på gamla E4:an och Riksettan. En äldre man berättade att han många vinternätter varit med om att rensa den från snö. Något som nästan var omöjligt dagtid.
Stockholms kranskommuner närmar sig nu med stormsteg.

 

Trädgårdsföreningen

Jag kom nästan till Mjölby i går och snabbt gick det passera den i dag. Linköping kom jag till redan vid middagstiden, här brukar vara svårnavigerat men från Malmslätts riktningen var det lätt. Här fanns också mycket tydliga spår av gamla Riksettan. Linköpings Trädgårdsförening hittade jag även, mycket vacker trädgård.
Får se om jag hittar ut?

Cykelmodell 1902

Med lite kartor kom gamla E4:an och Riksettan i dager igen. När jag närmade mig Jönköping var klockan för mycket att hinna passera innan skymningen. Tiden var egentligen inte riktigt inne för att slå läger, men vände mot Rogberga och slog upp tältet ändå.
På morgonen tog jag därför vägen rakt ner till Huskvarna, där jag såg ett fabriksmuseum. Kunde inte motstå frestelsen till ett besök, där denna klenod från 1902 med handbroms fram visades.
Nu bär det efter lite lunch av mot Gränna och Ödeshög, i morgon får ni veta hur långt jag tillryggalade.

Museijärnväg

Kort efter gårdagens blogg fann jag en museijärnväg i Strömsnäsbruk och jag som trodde hela Sveriges järnvägsnät var ett museiföremål. Intressant var det att drömma sig tillbaka till barndomstidernas tågresor.

Jag är nu här i Värnamo som spårhund efter gamla E4:an och Riksettan. Inte lika välmarkerad som genom Ljungby, men bland annat vägbredden avslöjar.

Får se om jag hittar fortsättningen tills i morgon.

Axhult f.d. affär

Skorna hängde på sin plats, så jag kom iväg. Härligt att åter fått en tältövernattning i skogen. Har nu passerat Markaryd och funnit gamla E4:an och Riksettan som synes på bilden.
Under min cykeltur kommer jag bara att skriva kort om vart jag är. Kanske lägger jag upp en bild av något sevärt längst turen.

Detaljerade vägbeskrivning väntar jag med tills jag kommit hem.

Väntans tider

 

Inget är som väntans tider, tycks cykeln resonera, där den står färdigpackad och väntar. Nu är allt utan mina nyinköpta cykelskor hittade, värsta är nog, det är jag som är den skyldige.

Vad jag menar med cykelskor är Foppatofflor. En perfekt fotbeklädnad för svenska regniga somrar, används utan strumpor. Övriga skor är inte vattentäta när regnvattnet forsar ner från regnkläderna. Foppatofflan släpper bara igenom vattnet och när regnet slutat torkar dom snabbt.
Flera cyklister jag träffat på har fått cykla med genomblöta skodon i dagar och utsatt sig för risken till förkylning.
Så snart jag funnit dem ger jag mig iväg.