I Karesuando träffade jag en tjej som cyklat ända från Regensburg i Tyskland. Hon var på väg till Nordkapp, för att sen cykla ner genom Norge, till Oslo. Jag tog mig till Sveriges nordligaste landsväg som går till Maunu. Vägen dit var en dålig grusväg och det fanns inte något att se. Men jag färdas i det yttre gränstrakterna och då är det ett måste.
I Övre Soppero fanns en matservering, där jag åt middag. Såg även på kyrkan som var inrymd i källarvåningen (inredningen köpt i Helsingborg), precis som den fina och något originella hotelldelen.
Vid Nedre Soppero tog jag av mot Lannavaara, för att se och handla i Sveriges nordligaste Konsum. Den låg nio kilometer från stora vägen. Det blev fotande och ett mycket trevligt samtal med personalen. Dom tyckte att när jag ändå var där, skulle jag se på stensliperiet, en bit bort. Gjorde så, tack och lov, för där var mycket vackra stenar. Agne som hade en fantastisk samling av slipade småstenar från hela världen, var även pratsam på ett intressant sätt.Passerade Vittangi och i Svappavaaras norra utfarten fanns en matservering som vände sig till arbetarna vid LKAB. Den stängde redan klockan ett, annars kunde alla äta där. Kiruna hade många backar och verkade stor till ytan.
Det var kallt och ruggigt när jag kom till Riksgränsen. Tog mig ner på en grässlänt vid vattnet och slog upp tältet. Var nätt och jämnt klar, när det började störtregna. Jag hade det dock varmt och gott i tältet.Läs om vinter vid midsommar senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar