Fortsatte på mycket branta upp och nedförsbackar förbi Dikanäs, strax före Saxnäs var den imponerande Trappstegsforsen.
Därpå stod Stekenjokk i tur. Det var en mycket fin väg, med en storartad natur runtomkring. Jag kom till en platå, där en minnessten var efter tidigare gruvbrytning. Här uppe var en hejdundrande utsikt över fjälltoppar, med en mängd små vattenfall. Här fanns snö för en lång skidtur, sidan om vägen var snövallarna högre än jag. Kunde inte riktigt fatta att det nu är en vecka efter midsommar. När jag passerat 876 meters nivån, började sluttningarna gå neråt.I Gäddede åt jag middag, medan jag funderade på vägvalet. I morgon är det lördag, frågan var, när stänger affärerna? Bestämde mig för att fråga turistbyrån, fick till svar, ”grannkommunerna är utanför vårt område, vi är inte skyldiga att tillhandahålla den upplysningen”. Har stött på den problematiken tidigare, men om turisterna upplever det svårt och krångligt, åker dom till andra länder för att turista. Tänk om myndigheterna kunde använde sig av vanligt bondförnuft.
Valde den vackra vägen via Strömsund och Östersund till Ljungdalen.På dag 61, den 4/7 och efter 502 mil, kom jag till Sveriges högsta landsväg (975 m.ö.h.) vid Flatruet. Här var också en högklassig panorama, men knappt någon snö.
Funäsdalen hade marknad längs genomfartsvägen, med mycket folk på gatorna.Efter en vacker dag började det regna och i Sveriges högst belägna by Högvålen, 830 meter över havet, tog jag vila i en stuga.
Efter dessa höjd- och snörekord, fortsätter jag kåserandet senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar