Cyklade vidare i vackert vädret mot Stockholm. Infarten till centrum tog evigheter innan jag snurrat runt alla trafikplatser, bostadsområde, parker och alla ojämnheter. Infarten var något man måste genomlida, absolut inget nöje. Tur man har kartbok med, för någon vägvisning finns inte.
(Sveriges cykelhuvudstad Göteborg är ett föredöme med skyltning, med raka och jämna cykelvägar.)
Väl i Stockholms stadskärna var det en upplevelse att taget sig dit. Här är fina cykelbanor, så det blev lite rundor för att fota.
(Sveriges cykelhuvudstad Göteborg är ett föredöme med skyltning, med raka och jämna cykelvägar.)
Väl i Stockholms stadskärna var det en upplevelse att taget sig dit. Här är fina cykelbanor, så det blev lite rundor för att fota.
Ställde sen kosan mot Åkersberga. Vid infarten kom en cykelbana, den gick bakom husen till en brant trappa, vände för att finna en annan fortsättning. Hamnade då på ett torg till ett köpcentrum. Efter en del krångel var jag ute på stora vägen igen, men sökte mig in på en mindre på högersidan. Där kom en man som jag frågade om denne väg gick mot Norrtälje, nej, fick jag till svar, du kommer mot kusten.Pratade med honom om svårigheterna att vara en laglydig cykelåkare. Lärdomen har ännu en gång besannades, ”kör man på cykelbana, vet man inte vart man är eller vart den för”. Alla långfärdscyklist har samma erfarenhet.
Det blev sen mycket tätt trafik mot Norrtälje.
Jag återkommer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar