10 Sverige Runt 2007

Kilade vidare längs ödemarker, först i Sälen begynte den så kallade civilisationen så smått.
Mat är något man har behov av, ibland ser det ut såhär. I Sunne lunch och fick som vanligt begära fler potatis. Efter en dryg halvmil framme i Rottneros var ett matställe som serverade hemlagad mat. Kände mig hastigt mycket hungrig igen, fick även här påfyllning av potatis, till den välsmakande måltiden. Några mil längre fram vid Edanes station, åt jag en hel fläta för att hålla svälten på avstånd.
Vägen söderut genom Värmland hade otroligt många backar, man blev nästan sjösjuk av allt upp och ner åkande.
I Gustavsfors, cyklade jag dressin, något jag aldrig gjort förut, ett tyskt bageri där, hade mycket gott bröd med med fyllning av russin och solrosfrö.

Från Strömstad tog jag en båt till Kosteröarna, för att gästa det sista väderstrecket, de västligaste (se bilden).
Sista sträckan på fullbordan av min Sverige Runt tur gick förbi välkända orter som Fjällbacka och Hamburgsund, genom Göteborg och Västkusten. Vid Båstad följde jag havskanten över Torekov, kom hem till Höganäs på dag 74 den 17-7 och efter sammanlagt 620 mils cykling.
Hemma välkomnade mig solen och höga tistlar och annat ogräs.
Det var med blandade känslor att komma hem. Visst var det skönt att vara hemma igen och att allt gått bra. På samma gång, saknar jag äventyret, med oförglömliga episoder och alla trevliga människor jag mött.
Skulle vilja tackat alla som hjälpt mig med vägvisningen och glada tillrop, utan er hade jag inte klarat av det.
Bildcollaget visar bland annat färdvägen.

Efterkommentarer:
När jag sov i tältet, drömde jag ofta att jag var hemma. Då kändes det konstigt att vakna upp i tältet.

Nu när jag kommit hem, drömmer jag att jag att jag ligger i tältet. Då känns det konstigt att vakna, hemma i sängen. Men det är sagolikt.

Fortsätter att med jämna mellanrum skriva om min och andra långfärdcyklister. Alla är välkomna med frågor och har ni en cykelblogg eller hemsida som ni vill ha länkat till tar jag gärna med den. Mejla till gert.data@hotmail.com

09 Sverige Runt 2007

Fortsatte på mycket branta upp och nedförsbackar förbi Dikanäs, strax före Saxnäs var den imponerande Trappstegsforsen.
Därpå stod Stekenjokk i tur. Det var en mycket fin väg, med en storartad natur runtomkring. Jag kom till en platå, där en minnessten var efter tidigare gruvbrytning. Här uppe var en hejdundrande utsikt över fjälltoppar, med en mängd små vattenfall. Här fanns snö för en lång skidtur, sidan om vägen var snövallarna högre än jag. Kunde inte riktigt fatta att det nu är en vecka efter midsommar. När jag passerat 876 meters nivån, började sluttningarna gå neråt.
I Gäddede åt jag middag, medan jag funderade på vägvalet. I morgon är det lördag, frågan var, när stänger affärerna? Bestämde mig för att fråga turistbyrån, fick till svar, ”grannkommunerna är utanför vårt område, vi är inte skyldiga att tillhandahålla den upplysningen”. Har stött på den problematiken tidigare, men om turisterna upplever det svårt och krångligt, åker dom till andra länder för att turista. Tänk om myndigheterna kunde använde sig av vanligt bondförnuft.
Valde den vackra vägen via Strömsund och Östersund till Ljungdalen.
På dag 61, den 4/7 och efter 502 mil, kom jag till Sveriges högsta landsväg (975 m.ö.h.) vid Flatruet. Här var också en högklassig panorama, men knappt någon snö.

Funäsdalen hade marknad längs genomfartsvägen, med mycket folk på gatorna.
Efter en vacker dag började det regna och i Sveriges högst belägna by Högvålen, 830 meter över havet, tog jag vila i en stuga.
Efter dessa höjd- och snörekord, fortsätter jag kåserandet senare.

08 Sverige Runt 2007

Det regnade hela natten till den 16-6. Om en vecka är det midsommar och nu börjar snöflingorna komma. Undrade vart växthuseffekten tagit vägen? Tog mig upp till en byggnad vid skidliften för lunch, på samma gång som skidåkare gjorde sig klara att åka upp i skidliften.
Sen gav jag mig ut i busvädret, cyklade först upp till Norgegränsen, där var en tillsluten tullstation.

Vid Abisko var vägen torr, stämmer kanske att Abisko hör till det nederbördsfattigaste platserna i Sverige.
Efter Kiruna fick jag ta på handskarna, något som jag sällan gör på vintern hemma. Anledningen var att det hade klarnat upp. Kamperade vid en liten tjusig sjö, men fick krypa ner med hela huvudet i sovsäcken för att inte frysa. Vinden hade börjat friska i, så det kändes i tältet, det var säkert flera minusgrader ute.
Långfärdscyklisternas allfarväg, kan man benämna väg E45, förbi Gällivare, Porjus, Jokkmokk, Kåbdalis, ner till Arvidsjaur. Här mötte jag flera utländska långfärdscyklister på väg till Nordkapp. På midsommardagens morgon fick jag ett trevligt uppvaknande. Det kom en grupp renar förbi mitt tält, en med klocka kring halsen.

Efter en mindre tur, för inköp i Arvidsjaur, styrde jag mot Sorsele.
Halvvägs mötte jag ett par från Lund, dom vandrade från Smygehuk mot Treriksröset. Frågade hur länge dom vandrat, fick till svar elva år, fast bara en bit per år. Blommor och växter var deras passion, så jag förstår dem.
Lite senare kom en tjej på en EU-moped och körde om mig med ett glatt hej! Samtidigt började en mycket brant nedförsbacke, mopeden gick tydligen bara i 45, så jag rullade förbi henne. Hörde hur hon skrattade till, bli omkörd av en cyklist med stor packning.
Sorsele, var mycket vacker med många vattendrag. Västerut gick turen sen och trettiofem kilometer senare vid Åbacka, slog jag läger.
Fortsätter i nästa blogg.

07 Sverige Runt 2007

I Karesuando träffade jag en tjej som cyklat ända från Regensburg i Tyskland. Hon var på väg till Nordkapp, för att sen cykla ner genom Norge, till Oslo. Jag tog mig till Sveriges nordligaste landsväg som går till Maunu. Vägen dit var en dålig grusväg och det fanns inte något att se. Men jag färdas i det yttre gränstrakterna och då är det ett måste.

I Övre Soppero fanns en matservering, där jag åt middag. Såg även på kyrkan som var inrymd i källarvåningen (inredningen köpt i Helsingborg), precis som den fina och något originella hotelldelen.Vid Nedre Soppero tog jag av mot Lannavaara, för att se och handla i Sveriges nordligaste Konsum. Den låg nio kilometer från stora vägen. Det blev fotande och ett mycket trevligt samtal med personalen. Dom tyckte att när jag ändå var där, skulle jag se på stensliperiet, en bit bort. Gjorde så, tack och lov, för där var mycket vackra stenar. Agne som hade en fantastisk samling av slipade småstenar från hela världen, var även pratsam på ett intressant sätt.
Passerade Vittangi och i Svappavaaras norra utfarten fanns en matservering som vände sig till arbetarna vid LKAB. Den stängde redan klockan ett, annars kunde alla äta där. Kiruna hade många backar och verkade stor till ytan.

Det var kallt och ruggigt när jag kom till Riksgränsen. Tog mig ner på en grässlänt vid vattnet och slog upp tältet. Var nätt och jämnt klar, när det började störtregna. Jag hade det dock varmt och gott i tältet.
Läs om vinter vid midsommar senare.

06 Sverige Runt 2007

Fortsättningen utmed finska gränsen.
Norr om Övertorneå vid en fors blev det kafferast vid en servering. Här var en fantastisk tjusig natur, men det hade det varit hela vägen sen Haparanda. Här var också kommunalrådet i Övertorneå, som hade en bjudning för kommunanställda. När jag skulle cykla vidare, kom han fram och ville prata med mig. Jag fick även möjlighet att ge honom mina synpunkter på hur man skulle få fler att cykla i detta underbara landskap. Han lyssnade intresserat och kom med en del frågor.
En bit längre norrut var märket för Polcirkeln, som fotades. Sen en härlig tur, med utsikt över Torneälven och Finland.
När jag kom till Pajala handlade jag extra mycket. På hotellets restaurang åt jag sen en stor tallrik med fläsk, ägg, stekta potatis, sallad och rivna morötter. Det gällde att äta ordentligt, för någon lagad mat kunde jag inte räkna med på nästan tjugo mil.
Jag kände en smula ängslan för vägen norrut, som om man tappa fotfästet en aning. Samtidigt var det den här platsen, jag sett fram mot, här börjar det stora äventyret på riktigt.
Vid Aareavaara, såg jag att det varit skogsbrand på finska sidan. Ortsnamnen här låter utrikiskt.
I Muodoslompolo fanns också en liten affär. När jag kom in pratade alla bara någon typ av finska. Jag frågade handlaren om han förstod Svenska, ”lite” svarade han kort. Jag berättade kort att jag var cyklande och frågade snällt om jag fick sitta ner vid bordet och äta. Ett kort ”ja”, med en gest kom. Han förstod nog en del svenska, men kunde inte prata mycket.
När jag satt vid bordet, kom tre damer och frågade på finska, med pekning mot en stol. Förstod att hon frågade om dom kunde slå sig ner, jag svarade varsågod på svenska. Dom satt sig ner och den närmaste damen som frågat mig, hänvisade till den mittersta, som nog förstod lite svenska. Men när jag pratade men henne, nickade hon bara kort. Jag kände mig som en utlänning. Efter en stund gick damerna ut till handlaren som redan var utomhus. Där fördes ett glatt samtal med blicken mot min cykel, förstod trots språkbarriären att dom pratade om min cykeltur.

När jag ätit klart för att bege mig vidare, började det duggregna. Det återstod åtta mil till Karesuando och det hade blivit kyligare med en något ökande motvind. Så någon längre rast var det inte tal om på länge, bara korta andhämtningar. Det var mestadels långa raksträckor där vägen försvann långt bort vid horisonten.
När jag kom fram till Karesuando på 38:e dagen den 11/6, hade jag cyklat 334 mil.
Läs vidare i nästa blogg.

05 Sverige Runt 2007

Fullföljde östsidan upp till Haparanda. Vägstycket har inte mycket positivt att nämna. Söder om Umeå träffade jag ett ungt par från Amsterdam. Dom hade flugit upp, för att cykla till Stockholm. Det är verkligen tråkigt att Sverige skall visa upp så dåliga vägar för cykelåkare. Man blir bara hänvisad till krokiga och ojämna omvägar, som skrämmer bort cykelturisterna.
Efter en runda i Sveriges östligaste stad, tog jag en tur över till finska Torneå. Där hade stan växt mycket sen 1967, då jag var där sist.
Tillbaka igen i Haparanda gick jag in på ett mindre matställe, där pratade personalen finska med varandra. När jag sa vad jag ville ha, föreföll det som hon inte förstod mig, så jag pekade på menyn. Sen frågade jag om dom bara kunde pratade finska, då frågade dom vilket land jag kom från. När hon fått klart för sig det, kunde hon prata svenska.
Nästa anhalt blev Kukkolaforsen, där fanns fiskare som tillämpade hovfiske. Vinden hade nu mojnat, man skulle kunna säga att det var en förträfflig kväll, om inte otaliga mygg hade varit på bettet. Efter ytterligare en bit, stod en skylt ”Vandrarhem”, svängde in där till Harjugården.
När jag kom fram, stod där ett telefonnummer, som jag ringde. En man tog emot, han sa att en grannfru kommer och tar emot dig. När hon kom sa hon, är du norrmannen som ringde? Han som svarat i telefonen trodde nog på min dialekt, att jag var från Norge.
Fler språkförbistringar följer.

04 Sverige Runt 2007

Turen gick vidare genom Roslagen. Kom sedermera till en by, där infarten hade stora pelare och järngrindar. Det var ett välbevarat samhälle från 1700-talet, som hette Lövstabruk. Här fanns verkligen idyllen.
En mil före där mina släktingar bor söder om Söderhamn, började det skrapa vid bakhjulet. Fälgen hade delat på sig, sen tidigare hade det knakat i styret. Men klarade mig fram till anförvanterna.
Där fick jag hjälp att hitta en handlare som hade en ny passande cykel. Den fick förstås byggas om, jag kan inte cykla med bockstyre. Styret, pakethållaren och sitsen fick flyttas över till den nya.

På 26:e dagen den 30/5 och 199,4 mil, styrde färden vidare till Hudiksvall.

Läs vidare i min nästa blogg.

03 Sverige Runt 2007

Cyklade vidare i vackert vädret mot Stockholm. Infarten till centrum tog evigheter innan jag snurrat runt alla trafikplatser, bostadsområde, parker och alla ojämnheter. Infarten var något man måste genomlida, absolut inget nöje. Tur man har kartbok med, för någon vägvisning finns inte.
(Sveriges cykelhuvudstad Göteborg är ett föredöme med skyltning, med raka och jämna cykelvägar.)
Väl i Stockholms stadskärna var det en upplevelse att taget sig dit. Här är fina cykelbanor, så det blev lite rundor för att fota.

Ställde sen kosan mot Åkersberga. Vid infarten kom en cykelbana, den gick bakom husen till en brant trappa, vände för att finna en annan fortsättning. Hamnade då på ett torg till ett köpcentrum. Efter en del krångel var jag ute på stora vägen igen, men sökte mig in på en mindre på högersidan. Där kom en man som jag frågade om denne väg gick mot Norrtälje, nej, fick jag till svar, du kommer mot kusten.
Pratade med honom om svårigheterna att vara en laglydig cykelåkare. Lärdomen har ännu en gång besannades, ”kör man på cykelbana, vet man inte vart man är eller vart den för”. Alla långfärdscyklist har samma erfarenhet.
Det blev sen mycket tätt trafik mot Norrtälje.
Jag återkommer!

02 Sverige Runt 2007

På Gotland tog jag först en rundtur i Visby, besökte Allmendalen, där jag ännu inte hållit mitt lovordade tal till cykeln. Sedan styrde jag söderut till Holmhällar och fick se raukar för första gången. Det var på samma gång en av Sveriges sydostligaste platser.

Dag 12 den 16/5 efter 106 mil, kom jag till Fårö, cyklade raka vägen till fyrtornet, där på stranden blev det kvällsmat. Gotlands natur har varit fantastisk vacker, här på Fårö är den om möjligt ännu vackrare.
Återresan gick till Oskarshamn givetvis, Nynäshamn skulle vara fusk.

På fastlandet trampade jag vidare längs östkusten. I Trosa, "Världens ände" på en bensinstation fick intaga min lunch sittande på ”ändan”.
Fortsättning följer.

01 Sverige Runt 2007

Här skall jag kort skriva om min cykelsemester 2007.
Lördagen den 5 maj startade jag min tur som i princip skulle följa gränsen, realistiskt fick vägar som inte var av typen återvänd, räknas som färdväg.
Begynte mot det sydvästra hörnet, Skanör och Falsterbo av vårt vackra land.
Sandhammaren, var sen ett av tre sydostliga hörn som gästades. Det andra var Torhamn i Blekinge. Öland räknar jag inte som gräns, men Gotland måste däremot rundas, båten i Oskarshamn fick ta mig till Visby. Kom dit söndagen den 13 klockan 24:00, fick orientera mig i mörkret till campingen. Hitta någon tältplats i naturen var omöjligt, men vid denna årstid var där obetydligt med folk. När jag slagit upp tältet, var klockan över ett på natten.
Följ min fortsättning framöver.