Skyfallet drog undan och efter några timmars sömn, styrde jag kosan mot Lycksele. Det började regna och där var ett mödosamt vägarbete undre flera mil, asfalten var bortskrapad med hålor och lös grus. Halvvägs kom ett badställe, när jag doppade mig kom solen fram, precis som den tänkte belöna mig. Ödemarken mil efter mil, är något jag minns.
Kom efter Lycksele till en större rastplats vid Ruskträsk. Här uppe i Lappland var det sannerligen ruskigt långt mellan affärer och matställen. Kände mig lite bekymrad, grubblade på att jag måste ha hjälp av någon. Satt och antecknade i min dagbok, när en personbil stannar. Ut kommer en man som hejar och börjar prata med mig. Han arbetade som lastbilschaufför och hade kunskap om allt jag ville veta för stunden, inklusive några sevärdheter. Tänkte på ordspråket ”när nöden är som störst, är hjälpen som närmast”.
En avsevärt gladare cyklist trampad utmed Vindelälven, där såg jag Vormselefallet (bilden).
Dagen efter är midsommarafton, om den skriver jag mer sen.
Kom efter Lycksele till en större rastplats vid Ruskträsk. Här uppe i Lappland var det sannerligen ruskigt långt mellan affärer och matställen. Kände mig lite bekymrad, grubblade på att jag måste ha hjälp av någon. Satt och antecknade i min dagbok, när en personbil stannar. Ut kommer en man som hejar och börjar prata med mig. Han arbetade som lastbilschaufför och hade kunskap om allt jag ville veta för stunden, inklusive några sevärdheter. Tänkte på ordspråket ”när nöden är som störst, är hjälpen som närmast”.
En avsevärt gladare cyklist trampad utmed Vindelälven, där såg jag Vormselefallet (bilden).
Dagen efter är midsommarafton, om den skriver jag mer sen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar