Ursäkta att min blogg dröjt, men har haft mycket att stå i. Roligt att få kännedom om att jag åtminstone har någon som läser.
Bestämde mig sommaren 2004 att försöka cykla från Smygehuk till Treriksröset. Förutsättningarna var goda, jag hade ju god erfarenhet av att vistas i naturen med tält. Under vintern blev det också många träningsrundor och förberedelser.
Någon vecka innan avstamp fäste jag en destinationsskylt på cykeln, med en vit tejpad skiva framför. Färdmålet på cykelfronten visar inte bara syftet med cykelturen, den hjälper mig också att få kontakt med människor längst färdvägen. Tack vare den har jag fått många trevliga samtal, med råd om vägar och sevärdheter.
På morgonkulan den 8 juni 2005, cyklade jag de nästan två milen till Kattarp. Därifrån gick pågatåget kl. 04:40 till Svedala med mig och cykeln, som fick medtagas vid det klockslaget. Från Svedala till Smygehuk var det fyra mil. Den vita skivan som täckt skylten med färdmålet satt fortfarande kvar efter alla hopp och stötar. Men nu när jag kom fram till vägvisarna i Smygehuk, hände något märkligt. Täckelsen föll till marken, den visste tydligen ”här skall jag bort”.
Bestämde mig sommaren 2004 att försöka cykla från Smygehuk till Treriksröset. Förutsättningarna var goda, jag hade ju god erfarenhet av att vistas i naturen med tält. Under vintern blev det också många träningsrundor och förberedelser.
Någon vecka innan avstamp fäste jag en destinationsskylt på cykeln, med en vit tejpad skiva framför. Färdmålet på cykelfronten visar inte bara syftet med cykelturen, den hjälper mig också att få kontakt med människor längst färdvägen. Tack vare den har jag fått många trevliga samtal, med råd om vägar och sevärdheter.
På morgonkulan den 8 juni 2005, cyklade jag de nästan två milen till Kattarp. Därifrån gick pågatåget kl. 04:40 till Svedala med mig och cykeln, som fick medtagas vid det klockslaget. Från Svedala till Smygehuk var det fyra mil. Den vita skivan som täckt skylten med färdmålet satt fortfarande kvar efter alla hopp och stötar. Men nu när jag kom fram till vägvisarna i Smygehuk, hände något märkligt. Täckelsen föll till marken, den visste tydligen ”här skall jag bort”.
Nu inledde jag drömmarnas cykellångtur. En del märkligheter händer till, som jag hoppas få återkomma med inom kort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar