Denna fråga ställer nog hälften av alla som jag träffar. Folk tycks tro man kör punka stup i kvarten. Jag har cyklat Sverige både upp (år 2005 – 240 mil), ner (år 2009 – 235 mil) och Sverige runt (år 2007 – 620 mil), plus närmare tusen mil på olika rundturer. Inte en enda punktering har jag haft.
Har jag bara haft tur? Kanske inte, jag tittar framför hjulet, speciellt i tätorten och på cykelbanor att där inte ligger glaskross. Det har räddat mig många gånger. Hemmavid har jag kört punktering vid några tillfällen. Men ofta är det för att slangen spruckit i en skarv, eller luften börjat läcka efter den nötts mot fälgen.
Därför mina förberedelser inför en längre cykelsemester.
1. Byter alltid till nytt däck och slang med högsta kvalité.
2. Kollar att fälgbandet ser friskt ut (vanligt fel).
3. Kollar ekrerna och får hjulet riktat.
4. Byter kedja och kugghjul.
5. Kollar hjullagren.
6. Kollar bromsar, växlar och vajrar.
I packningen lägger jag reservslangar med extra ventiler, ekrer med spänningsnyckel, kedjelås, kedjeolja, kedjeöppnare, cykelpump, ståltråd, isoleringsband, spännband (även långt), fasta nycklar, skiftnyckel, skruvmejsel, däckavkrängare, avbitare och plattång.
Ekerproblem
I år drog jag ner på packningen och skippade ekrerna, sådant straffar sig. Skälet var, att damcykeln inte var lika stabil som en mountainbike och därför att jag aldrig kört sönder någon tidigare. När jag köpt ett stort lager, gick det inte sönder fler.
Men slangar som bara låg i vägen och vägde en del, hade jag. Men dom gjorde tydligen sin nytta ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar