Oskärpa

Hurra hurra, äntligen har jag befriats från stödkragen. Detta delmål kom i går, läkaren visade mig också röntgenbilderna av min skada. Det var en upplevelserik dag som sent skall glömmas.

En märklig känsla infann sig när jag skulle lämnade sjukhuset, väggarna gungade som om jag var berusad. Tydligen resultatet av två månaders huvudstöd, som gett en muskelförsvagning. Hemkommen, fortsatte jag att vända hela kroppen, då jag ville se åt sidan. Två saker till fick jag göra för första gången sen olyckan. Dels tvättning av halsen med rinnande vatten och sen det mest angelägna, cykla.

Visst kan man leva utan att cykla, men det är dumt att chansa.
Tidigt idag var jag hos sjukgymnasten och fick hjälp med huvudvridningar, har tydligen mycket träning kvar innan jag är helt återställd.