Den 7 Juli 2010Ulricehamn låg vackert denna strålande morgon. Nu tog jag banvallsleden söderut, genom bl.a. en f.d. järnvägstunnel och fikade på Café Nyfiket i Vegby.
I Månstad hade man kostat på sig ett duschutrymme vid cykelbanan, vägvisningen hade tills nu varit utmärkt.
Äntrade Tranemo, här hade dom verkligen förstått att gömma godbitarna bakom buskarna på en parkering så inte turisterna hittar den. Framför allt står det bara en vanlig blå skylt med en cykel på, en sådan som går in till vilket bostadsområde som helst. I Tyskland och Österrike är cykellederna utmärkta i ordets dubbla betydelser. Detta medför lika många lånfärdscyklister, som bilar på E4:an. Tänk vilka jätteintäkter kommunerna får, inget för rika Sverige anser uppenbart Tranemo kommun. Varför inte låta vägverket byta vägvisningsskyltarna vid gatukorsningarna till en skylt med bara en bil på? Då undgår man ju också bilburna resenärer.
På bilden avslöjar jag var dom gömt banvallsleden mot Ulricehamn.
Lika intetsägande vägvisningen söderut till Ambjörnarp visas här.När jag anlänt Ambjörnarps f.d. järnvägsstation, tog banleden definitivt slut. Trampade vidare hem via Burseryds park med en staty över cyklister. Där träffade jag också en äldre man, han sa sig cyklat mycket i sina dagar.
I nästa inlägg skall vi se på Helsingborgs kommun där infarten norrifrån pryds med reklamtavlan ”Här börjar Kontinenten”.
Hur mottas cykelturisterna där?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar