Turist råd del 1

Tänk, under denna rubrik kunde inget skrivas om man bott i Danmark. Inte för att ytan är liten, utan här samarbetar kommuner och cykelföreningar. Genom hela landet går välmärkta cykelleder på oftast fint underlag. T.ex. när du anländer till Helsingör med färjan står denna skylt.

Cykelled 9 är en 20 mil lång nationell led mellan Helsingör och Rödby. I Danmark sköts cykelleder nationellt (som bilvägen E4), vilket betyder, i en kommun ser du tätt med skyltar till nästa kommun. Sen för en billig slant får du en karta över hela landets cykelnät, där du lätt kan växla cykelled.

Nackdelen, det är många som cyklar och det blir trångt.
I Tyskland och stora delar av Europa är förhållanden lika.

Nu är vi i Sverige. Har en kommun cykelleder, aktar dom sig för att visa cyklister till nästa kommun. Dom tycker tydligen, vi skall ha förtjänsten inom orten. Därför blir det ödsligt på lederna och intäkten för kommun minus, sen statistiskt påstås ”Sverige är inget cykelland”. Så fungerar det när de styrande befinner sig på samma nivå som barnen i sandlådan.

Mycket bättre är inte de olika cykelorganisationerna som är som hund och katt. Motsatsen, exempelvis SVT text kan visa T4 tablån och vice versa. Varför kan inte en förening hänvisa till den andras uppgjorda leder, istället för att bara kritisera varandra?

Om vi inte lär oss samarbeta här i landet, kan inte cykling bli ett något stort.

Men ha tröst, Sverige är ett underbart äventyrsland. Tag med en liten kartbok, orienteringskartor får inte plats, för då är du inte på en långtur. När du kommer fel (för det gör du i tätorter även om du är duktig kartläsare) finns många trevliga människor som gärna visar dig bästa vägen och beskriver bygden. Här har vi vår allemansrätt som gör det möjligt att tälta över natten i skogen, långt från allt oväsen på campingplatser.

Hoppas vi syns någonstans i Sverige.