Konstrundan

Nu under påsken har många kört den så kallad konstrundan, med bil. Vad är de för konst? Varför inte ta cykeln, då kan man tala om konst. Cykling är en konst att må bra och få mycket frisk luft. Jag har cyklat nu några dagar i strålande sol, lite hit och dit. Ända nackdelen är att skäggstubben växer ohämmat, det finns ju inga raksträckor.
Nu kommer den härliga tiden då man lägger grunden och införskaffar erfarenhet inför sommarens äventyr.

Fornåldrig bilist

Bläddrar på Google och finner en sida från Trelleborgs Allehanda. En verklighetsfrämmande rubrik lyder "Bilsemester bättre än cykel", läser och tror mig kommit 100 år bakåt i tiden.
Citerar: Kan vi vara överens om att cykla och campa på semestern är ett hopplöst alternativ? Jag glömde en incident med cykelsemestrandet men blev påmind av en kollega – punkteringar. Självklart drabbas man ofta av punkteringar och ibland så svåra att det måste till specialistvård för att reda ut det…
Vid 1900-talets början, med hästar som strödde spik från sina skor på vägen, stämmer beskrivningen.
Specialistvård behöver nog denna man, jag har långfärdscyklat över 2000 mil utan punktering. Får förvisso kolla framför hjulet i städer för glaskross, men det är inget större problem. Nuförtiden finns däck som inte bara är förstärkta, utan även helgjutna däck som aldrig behöver pumpas och som aldrig får punktering. Däcket heter Greentyre, jag har ingen erfarenhet av dem, men vid nästa byte skall jag testa. Om det fungerar bra, slipper man en del verktyg och reservslangar på cykelturen.

App och GPS hjälp

Har fått frågor om man kan se resvägen via en App (applikation) eller GPS. Jag har haft dator i nu tjugo år och behärskar de flesta PC-program. Det är inte många i min ålder med den kunskapen, så vill inte ses som framtidsfientlig. Men dessa två, så kallade hjälpmedel, ställer jag mig frågande till när det gäller privat långfärdscykling (äventyrscykling).
Anledningen är min erfarenhet att yngre med vana av GPS har förlorat sin förmåga att orientera sig. Min förmåga att nästan alltid komma i någorlunda rätt riktning, beror på att jag alltid har en uppfattning om väderstrecket. Något jag som barn på 1950-talet själv lärt mig, på de första cykelutflykterna hemma omkring.
Sen vill jag även belysa en av de många fördelarna att cykla här i Sverige. När man kommer trampande med en stor packning, är nästan alla människor hjälpsamma med vägvisningen. Den kontakten med ortsbefolkningen är även värdefull för den totala upplevelsen.
I förgående inlägg "Vägval", skrev jag om svårigheten att ge råd, detta problem gäller även för App och GPS.

Vägval

Vilken väg skall man välja att cykla mellan Smygehuk och Treriksröset, Svårt att råda, hur mycket tid har du på dig, vill du passera sevärdheter eller bara trampa på så kort tid som möjligt? Är du naturintresserad eller stadsmänniska? Sen är det typ av cykel avgör vägvalet, med smala hjul är inte grusvägar ett gott val. Har man en mountainbike är det en avkoppling att på lågtrafikerad grusbeläggning gena, om det inte regnar eller grusvägen är nyskrapad. Av sistnämnda skäl, får man välja väg när man närmar sig vägavsnittet.
Många som cyklar uppifrån väljer väg 45 ner förbi Östersund och tar efter Ytterhogdal väg 296 till Voxna. Fortsätt höger mot Rättvik eller vänster via Edsbyn och väg 294 mot Falun (alt. från Ytterhogdal via Sveg, Lillhärdal för att undvika 2+1 väg). Vägalternativen nedanför Dalarna är oändliga och här får man efter eget behag välja.
Vill du trampa väg 400 neråt från Karesuando går det bra om du inte är rädd för lappsjukan. Här är många mil (asfalterad), genom obebodda trakter. Nackdelen är också att man kommer till Cykelspåret mellan Haparanda och Ystad. Inte bara en slingrande led med mycket grusväg, utan även många tråkiga avsnitt.
Ett alternativ jag vill rekommendera är uppifrån, väg 45 till Vittangi. Därefter väg 395 till strax efter Masugnsbyn, tag höger förbi Saittarova ner till väg 394, sväng höger och efter någon mil tag vänster förbi Jockfallet, till Överkalix. Vid Morjärv sväng höger på väg 356, passera Boden och i Älvsbyn tag väg 94 till Korsträsk. Här tar du den asfalterade och vackra vägen till vänster förbi Storsund och till affären i Långträsk. Fortsätt rakt fram förbi Grundträsk, Jörn och ner till väg 370 där du tar till höger en bit och förslagsvis via Norsjö innan du tar väg 365, för att slippa kustvägarna. Efter Lycksele fortsätt väg 365 till Åsele, därifrån tag väg 90 förbi Junsele och några mil innan Sollefteå vänd kosan mot Långsele. Fortsätt på väg 87 till Bispgården, sväng höger på väg 86 och tag den vackra vägen till strax innan Liden där du tar serpentinväg och grusvägen till höger till affären i Holm. Härifrån kan du fortsätta ner till Sundsvall och därefter till Njurundabommen och ut mot den cykelvänliga biten av östkusten även om det finns en mindre bit grusväg. Lite bökigt är det mellan Jättendal och söderut, föreslår därför att du vid Norrfjärden vänder mot Gnarp och inåt landet via Bergsjö och Ilsbo ner till Hudiksvall. Härifrån går det fint att cykla på gamla E4:an förbi Enånger och därifrån parallell vägen via Kungsgården till Söderhamn. Sen är kustvägen ner till Gävle lättcyklat, i motsatt riktning i Gävle är det lite svårorienterat, men tag vägen förbi sjukhuset. Försök sen från Gävle hitta vägen rakt söderut via Söderfors. Sen föreslår jag grusvägen till Östervåla, därefter små asfalterade vägar till Västerås. Härifrån till Eskilstuna har jag beskrivet på annan plats. Från Eskilstuna är vägvalen många, det är bara att välja efter egen smak.
Lycka till med valet.

I kängurus land

Om man nu inte kan nöja sig med planering, varför inte göra som Magnus Göransson. Han flög till Australien i januari för att cykla från Melbourne längs östkusten upp till Cairns. Det gå följa honom på bloggen "Australiens ostkust", där kan ni också se hans tidigare äventyr.
Kunde kanske vara intressant att som omväxling se känguru istället för renar.

Cykeltur genom USA

Vi långfärdare är nu alla i planingsstadium inför sommaren, så det är bara på ytan som det är lugnt.

Här är tre killar från Göteborgstrakten, Henrik Melin, Emil Carlberg och Erik Winzell som i april skall cykla från ostkusten i USA till dess västkust på tre månader. Det är mycket att förbereda, så dom har nog redan trevligt.
Vi får önska dem lycka till.

Planering

Nu är det hög tid att börja planera sommarens äventyr, tycker det är halva nöjet med färden. Sitter med kartor och Googla efter platser, vägar och sevärdheter, en behaglig sysselsättning.
Många som förbereder sig för långfärdscykling genom hela landet, frågar sig vilken riktning skall vi cykla?
Mitt svar är tveklöst, det beror på vilken tid man avslutar turen.
Beräknar man anlända Karesuando och Treriksröset innan midsommar bör man cykla söderifrån, annars kan det vid dåligt väder, bli ohyggligt kallt. Betänk, isarna på kalfjällen måste hinna gå upp och först i början av juli börjar björkarna få blad.
Om du tänkt avsluta trampat efter mitten av augusti, gör du klokast i att sätta Smygehuk som mål.
Vägval, med förslag kommer i senare inlägg. Men vill redan nu avråda från cykling längs östkustens 1+2 vägar, alternativt långa omvägar på håliga grusvägar.