Friska tjejer

Sticker emellan med en tidningsartikel.
I Helsingborgs Dagblad idag, står det om Emma Kleen och Emilia Gustafsson. Dom har cyklat Skåne runt, som ett skolarbete. Det är alltid kul att läsa om långfärdscyklister, speciellt att unga vågar sig ut.
Jag skall framöver också försöka skriva om andra långfarare.
Om ni som läsare skulle se eller höra om något cykeläventyr, skulle det glädja mig om ni sände en kommentar eller mejl.
Tack på förhand.

Treriksröset 2005 del 7

Norr om Vuollerim i Porsi, var ett minnesmärke över sångaren, kompositören och textförfattaren Bengt Jokkmokks-Jokke Djupbäck. Han var född här 1915 och avled 1998 i Nacka. Sången ”Gulli-Gullan” från 1963, blev hans ständiga följeslagare och signaturmelodi.

Sen var det en gräns vid samhället Polcirkeln som skulle cyklas över. Som ni kan se på bilden var där bara ett obetydligt moln på himlavalvet. Placerade hojen mot skylten. Nu skedde något märkligt, i samma ögonblick som jag tog fotot, kom en kraftig åskknall. Vädret fortsatte sen att vara vackert ännu några mil, när tröttheten kom, reste jag tältet på en liten kulle på en myr.
Sen kom ett intensivt skyfall som inte ville upphöra. Vid middagstiden var jag nästan omringad av vatten, men återupptog trampandet. Tog mig förbi Solberget i hällregn, tänk vad missvisande ett ortsnamn kan vara.
Undrade om det var likadant med nästa by ”Nattavaara”, är där natt? Jag hade ju inte sett mörker på länge. Får återkomma med det senare.

Treriksröset 2005 del 6

Midsommarafton 2005 kom jag till Kristineberg. Vid infarten var där vägrenar, här uppe betyder det en hel flock. Fick tipset om en underjordisk kyrka, är inte annars direkt religiös. Men fascinerande i en gruva, hundra meter under markytan. Visserligen började inte visningen från på måndagen, men en hygglig tjej som skulle vara guida, ställde upp och lät mig besöka den (bilden).
Kom sen lagom till dansen kring majstången i Malå, festligt att se sederna där. Varje år fick de som hade varit gifta i femtio år, komma upp på scenen för att ta emot gratulationer.I Vuollerims intressanta museum, vred jag uret tillbaka 6000 år och gick på rävjakt.
Passage av Polcirkeln i nästa blogg.

Treriksröset 2005 del 5

Skyfallet drog undan och efter några timmars sömn, styrde jag kosan mot Lycksele. Det började regna och där var ett mödosamt vägarbete undre flera mil, asfalten var bortskrapad med hålor och lös grus. Halvvägs kom ett badställe, när jag doppade mig kom solen fram, precis som den tänkte belöna mig. Ödemarken mil efter mil, är något jag minns.
Kom efter Lycksele till en större rastplats vid Ruskträsk. Här uppe i Lappland var det sannerligen ruskigt långt mellan affärer och matställen. Kände mig lite bekymrad, grubblade på att jag måste ha hjälp av någon. Satt och antecknade i min dagbok, när en personbil stannar. Ut kommer en man som hejar och börjar prata med mig. Han arbetade som lastbilschaufför och hade kunskap om allt jag ville veta för stunden, inklusive några sevärdheter. Tänkte på ordspråket ”när nöden är som störst, är hjälpen som närmast”.
En avsevärt gladare cyklist trampad utmed Vindelälven, där såg jag Vormselefallet (bilden).
Dagen efter är midsommarafton, om den skriver jag mer sen.

Treriksröset 2005 del 4

Färdades sen längst den vackra Ångermanälven norrut. När jag passerat Junsele, kom en stor insekt med likartad färg på bakdelen som en geting. Den ansträngde sig för att sätta sig på remmen om min packning, som också var gulsvartrandig. Flygfäet trodde nog att bandet var en artfränder, den höll på så i flera mil.
När jag kom över gränsen till Lappland, ändrade naturen plötsligt skepnaden. Det blev mycket kargt och längre mellan bosättningarna, jag kände verkligen skillnaden, men anade inte vad som skulle komma.
Slog läger vid älven, söder om Åsele. Knappt hade tältet rests, från ett av det värsta åskväder jag varit med om, började. Blixtar och dunder kom med någon sekunds mellanrum, samtidigt som slagregnet smattrade. Jag trodde det var den yttersta dagen. Kanske var det Lapplands egendomliga sätt att välkomna mig.

Passerade fler gränser, läs vidare.

Treriksröset 2005 del 3

Vyn norr om Liden, lägg märke till att handduken hänger på torkstället.

Från Svärdsjö tog jag en mindre väg över Gruvberget, där vid en sjö, var en trevlig familj med en liten flicka ca: 5 år. Jag beskrev för dem färden, att min cykel är som en husbil för mig, då frågade flickan ”är det inte svårt att sova på cykeln”?
Sen följde Bollnäs, Delsbo och Stöde, efter Liden kom en liten badvänlig sjö med namnet ”Brudsjön”. Jag såg inga brudar, men när jag lämnade sjön kom en kvinna med två barn. Kunde inte undvika kommentaren, ”här kommer bruden”! Fick då förklaringen till namnet, ett brudpar hade i förgången tid åkt släde över sjön när isen brast och hustrun drunknat.

Vägen fram till Bispgården var mycket storslagen med en dalgång och höga berg längst med.

Treriksröset 2005 del 2

Så gav jag mig iväg norröver, försökte finna mindre vägar och sevärdheter. Det var i januari detta år som stormen Gudrun härjat, i Småland låg fortfarande mycket nerblåsta träd. Minns att det regnade kraftigt också en hel dag. När jag kom till Vaggeryd tog jag in på en väggkrog för att intaga föda. När jag satt och åt, kom en gubbe gående och såg min cykelskylt, sen sa han ”fy fan”. Tog sen mig igenom Jönköping och väster om Vättern och Örebro.

Söder om Lindesberg tog jag in på ett värdshus för att hålla svälten på avstånd. När gästgivaren fick reda på vart jag kom från, visade det sig att han var kusin med min bästa barndomsvän. Världen är bra liten ibland.

Till affären Svärdsjö i Dalarna kom jag sedermera, men för sent, butiken var stängd. Plötsligt bakom mig hör jag någon fråga ”är det bröd du saknar”? Vände mig om, där stod en bagarmästaren Christer Svensson (se bilden) utan för sitt bageriet ”Brödleva” i färd med att stänga för dagen. Han skänkte mig två otroligt välsmakande limpor. Kommer att berätta mer om honom i 2006 års cykeltur.

Fortsättning följer i del 3

Till Treriksröset 2005 del 1

Ursäkta att min blogg dröjt, men har haft mycket att stå i. Roligt att få kännedom om att jag åtminstone har någon som läser.
Bestämde mig sommaren 2004 att försöka cykla från Smygehuk till Treriksröset. Förutsättningarna var goda, jag hade ju god erfarenhet av att vistas i naturen med tält. Under vintern blev det också många träningsrundor och förberedelser.
Någon vecka innan avstamp fäste jag en destinationsskylt på cykeln, med en vit tejpad skiva framför. Färdmålet på cykelfronten visar inte bara syftet med cykelturen, den hjälper mig också att få kontakt med människor längst färdvägen. Tack vare den har jag fått många trevliga samtal, med råd om vägar och sevärdheter.
På morgonkulan den 8 juni 2005, cyklade jag de nästan två milen till Kattarp. Därifrån gick pågatåget kl. 04:40 till Svedala med mig och cykeln, som fick medtagas vid det klockslaget. Från Svedala till Smygehuk var det fyra mil. Den vita skivan som täckt skylten med färdmålet satt fortfarande kvar efter alla hopp och stötar. Men nu när jag kom fram till vägvisarna i Smygehuk, hände något märkligt. Täckelsen föll till marken, den visste tydligen ”här skall jag bort”.

Nu inledde jag drömmarnas cykellångtur. En del märkligheter händer till, som jag hoppas få återkomma med inom kort.

Lättjan

Fortsätter där jag slutade förra.

Lättja eller acedia på latin, den står alltid på lur. Det var nu i mitten av 90-talet, jag hade en skadad häl, så några långvandringar eller löpning var inte att tänka på. Cyklade förvisso lite smårundor på sommaren, men på vintern började nya intressen pocka på. Ett stort var datorn, där många timmar lades varje dag, efter ett stillasittande arbete. Trodde min kondition var bra och inte behövde underhållas.
En morgon fick jag en enorm hjärtklappning, på akuten fick jag diagnosen dubbelslag. Mycket obehagligt och återkom flera gånger, speciellt på vintern.
När jag sen fick pausa för att kunna gå uppför en liten backe på 20-30 meter, fick jag en tankeställare. Jag måste röra mer på mig och nu föddes idén om att cykelträna. Ett problem i början var knäleden, den värkte efter träningen. Läkaren röntgade, men sa att allt var normalt.
Sen på första "ensamcyklingen" upp i Småland, fick jag gå uppför många backar. Sadeln gjorde det nästan omöjligt att sitta och knäet gjorde ont (tur att jag visste att knäet var helt, annars hade jag avbrutit). Här hade jag stor nytta av min envishet, för jag kom fram till släkten. Hemåt tänkte jag cykla en bit, sen ta tåget, men allt gick smärtfritt.
Efter flera år märkte jag hur hälsotillståndet och konditionen förbättrades. Hjärtklappningarna blev allt ovanligare, plus knäet och en del andra krämpor.
För mig är bevisen solklara, cykling och gympa är kroppsligt välbefinnande.
I nästa blogg tar jag upp lite glimtar från turen, Smygehuk till Treriksröset 2005.

Första cykelsemestrarna

Hur kan man bli en tokig långfärdscyklist?

Idag tänker jag berätta hur det började. Jag hade fyndat en cykelkärra för femtio kronor. En kompis till mig med hund kom med idén, ”Skall vi cykelluffa”? Han var svetsare och byggde en egen dragkärra, sen for vi med cykel och bilen till Bohuslän.

Här ser ni våra ekipage 1991, (min t.v.) minicykel med överlastade släpvagnar. På den tiden förstod man inte att sålla, eller tyckte ”Det finns gott om plats”.
Hur som helst, vi trampade fyr fem mil per dag. Minns hur vi kämpade med höga backar, men också den frihetskänsla som senare skulle fånga mig.

Året efter hade vi köpt varsin mountainbike, åkt båt till Oslo för att cykla hemåt. Här 1992, ser man oss vid Västkusten, mer likt vanliga långfärdscyklister. Men fortfarande har jag (t.h.) alldeles för mycket packning. En svår sak i början, vad behövs?

Jag en gammal fjällvandrare, älskade än mer friluftslivet. Min kompis däremot tröttnade på uteliv. När jag inte hade någon som ville cykla med mig, kom en del år av lättja.

Årets cykelåkare

Samma dag som jag startade från Treriksröset, begynte Paul en 65-årig man från Örträsk söder om Lycksele. Han cyklade på en 8-växlad, in till Smygehuks hamn i söndags (30/8), det var hans först långcykling. Bra gjort, Grattis!!!

Läste i Sydsvenskan om Gustav Cronemans Sverigetur på cykel i år. Han cyklade först till Treriksröset därifrån till Smygehuk. Trampat 480 mil, men fortsätter sen hem till Göteborg. Roligt att läsa, ett stort Grattis!!!

Jag hade egentligen tänkt vänta lite till innan jag berättade att även jag gjorde min "Sverige runt" cykelresa 620 mil, år 2007. Kommer att referera lite från den senare, läs vad tidningen HD skrev

Nedre bilden när jag cyklade över Stekenjokk i södra Lappland en vecka efter midsommar.

Min färdväg

Min totala cykelsträcka 240,1 mil.
Dag Från – Till Mil (asfaltbeläggning om ej annat anges)
1 Kilpisjärvi – Karesuando 11,3 mil
2 Karesuando – Vittangi 10,9
3 Vittangi – Saittarova – Tärendö 8,0
3 Tärendö – Narken – Jockfall 6,1
4 Jockfall – Överkalix – Morjärv 7,9
4 Morjärv – Niemisel 3,0
5 Niemisel – Boden – Älvsbyn 9,1
5 Älvsbyn – Storsund – Långträsk 6,1
6 Långträsk – Jörn 5,5
6 Jörn – Norsjö 4,5
7 Norsjö – Ajaur – Åmsele 6,0
7 Åmsele – Hällnäs – Abborrtjärn 4,5
8 Abborrtjärn – Vindeln – Tvärålund – Vännäs 5,0
8 Vännäs – Gräsmyr – Nyåker 5,5
9 Nyåker – Trehörningsjö – Björna 6,6 (3 mil grus)
9 Björna – Örnsköldsvik 3,6
10 Örnsköldsvik – Bjästa – Ullånger 6,7 (3 mil grus)
10 Ullånger – Salsåker – Nora – Finsvik 5,6 (1 mil grus)
11 Finsvik – Stigsjö – Åsäng – Sundsvall 7,5
11 Sundsvall – Njurrunda – Sörfjärden 6,9
12 Sörfjärden – Strömsbruk – Iggesund 7,7 (1 mil grus)
12 Iggesund – Kungsgården – Söderhamn 6,5
13 Söderhamn – Ljusne – Björke – Gävle 7,2
13 Gävle – Söderfors – Östervåla 5,7 (2 mil grus)
14 Östervåla – Heby – Kumla Kyrkby 5,5
14 Kumla Kyrkby – Västerås – Barkarö 5,2
15 Barkarö – Eskilstuna – Hälleforsnäs 6,5
15 Hälleforsnäs – Valla – Björkvik – Kvarsebo 7,3
16 Kvarsebo – Ö. Husby – Söderköping 3,3
16 Söderköping – Ö. Ryd – väg(134) – Oppeby 9,9
17 Oppeby – Horn – Vimmerby 5,6
17 Vimmerby – Vena – Målilla – Fågelfors 5,1
18 Fågelfors – Åseda – Växjö 8,6
18 Växjö – Grimslöv – Diö – Älmhult 5,9
19 Älmhult – Osby – Broby – Hässleholm 6,7 (3 km grus)
19 Hässleholm – Sösdala – Sjöbo – Snogeholm 8,6
20 Snogeholm – Svarte – Smygehuk 4,5 mil