Juleskratt

Ett gäng var ute och cyklade, men brast i skratt, så mycket att de var tvungna att gå av och le!

Önskar alla mina glada läsare

en riktig God Jul

och

ett ännu bättre

Nytt Cykelår



Sommarslutet

Nu får vi här i södra Sverige snart höst, mörkret har redan anlänt.
Jag är pinsamt medveten om att det var länge sedan jag skrev sist, men har haft ett större prospekt på gång.
Har lovat beskriva gamla E4:an, räknar med att börja med det nu i november.

2014-års cyklister

Årets cyklister som av egen kraft tagit sig mellan Treriksröset - Smygehuk, som vi nu vill hylla.
Namn, Ort, Ålder, Webbsida, Webbnamn eller Vittne

Gunnar Engström, 64 år, Åkersberga
På cykel genom Sverige
http://cykelsydtillnord.blogspot.se

Fredrik och Frida Lindahl
Nolltvånitton
http://nolltvanitton.blogspot.se/2014/07/skurup-smygehuk-vi-gjorde-det.html

Felix Krausz och Malin Brånemo Lund
Treriksröset-Smygehuk 2014
http://malinbranemo.blogspot.se/

Elin Karlsson, 21 år, Älvängen
Mimmi Johansson, 21 år, Falkenberg
Cykelresa igenom Sverige
http://cykelgenomsverige.blogg.se/

Dem leve, hurra, hurra, hurra, hurra

Så hittar ni alla registrerade långfärdare. Klicka upptill, sidan om "Startsida", på texten "Av egen kraft Smygehuk - Treriksröset".

Sist ut?

Kanske blir Åsa Brinkenberg den siste som cyklat sträckan Treriksröset, Smygehuk 2014? Hon startade färden den 4 augusti, sen efter 21 dagar och 250 mil, var hennes drömtur fullbordad. En husbil som följebil hade hon, så någon "Av egen kraft" upplevelse var det inte.
Alla klarar inte av strapatserna på egen hand, att ta sig fram med cykelväskor samt ordna mat och sovplats. Då tycker jag det är ett bra alternativ, även om man då missar mycket av den trevliga kontakten med lokalbefolkningen längs färdvägen. Ändå upplever man mycket som bilturisterna missar och på köpet får man både kondition och mycket frisk luft.

Grönlandsäventyr

Johanna Davidsson 30 år och systern Caroline Davidsson 34 år, vilka äventyrare!
Med skidor på fötterna, drakar i händerna och 100-kilospulkor på höfterna har dom korsat Grönland 230 mil på längden. Läs om hur de hoppat mellan isflak, träffat japanska atmosfärsforskare och släpat 150 kilo packning när isen tog slut.
Under två år har de förberett sig. Det har handlat om allt från att planera rutt, ordna med försäkring och att ge sig ut på Hardangervidda under tio dagar för att testa team och utrustning.
Danska staten är ganska krävande med vad som gäller expeditioner. Det är ingen allemansrätt som gäller, utan varje expedition behöver tillstånd. För att få det krävs att man  skickar in ett CV och de räckte till för att få tillstånd.

Långsimmare

Jag har skrivit om många äventyrare, mestadels cyklister, men även långvandrare och kanotister.
Nu har till min stora glädje också en långsimmare nästlat sig in bland äventyrarna. Hans namn är Jonas Colting, han har simmat från Stockholm till Göteborg! Detta för ett välgörande ändamål, 660 000 insamlade kronor till WaterAid är inte fy skam. Sex veckor tog simturen, ibland i kraftig motsjö. Jonas är lycklig, stolt och tacksam!
Får ställa mig till gratulanterna.

Musikcykel

Sydsvenskan skriver. Var fjärde dansk cyklist lyssnar på musik eller radio under cykelturen, visar en ny dansk undersökning. Enligt trafikforskaren Mette Møller är kombinationen musik och cykling allt annat än riskfritt. Riskerna ökar särskilt när det inträffar en oväntad händelse. Som vid en inbromsning eller att man behöver väja, säger hon. Från politiskt håll övervägs nu en lagändring. Hon får stöd av en analys utförd av det holländska trafiksäkerhetsverket. Analysen visade att olycksrisken ökar med 30 procent om en cyklist använder sin mobil eller lyssnar på musik.

Jag vet inte om det är så vanligt bland svenska cyklister, våra cykelbanor är kanske allt för dåliga för musik. Men bland gående har jag noterat en kraftig ökning. Höll dom sig bara i kanten av den gemensamma gång och cykelbanan skulle problemet var mindre. Nu går de ofta i bredd över hela körfältet och hör inte vår ringklocka. Skulle behövas en kraftig megafon, men tror bara man stör omgivningen. Kanske vore det bättre skaffa en vattenpistol. För en vattenstråle i nacken, kanske kan få dem att reflektera över sitt uppträdande.

Rullstolsäventyr

Till Smygehuk har nu Tomas Wendin 44 år anlänt i rullstol efter 200 mil genom Sverige. Vid starten den 25 maj i Abisko, pekade termometern på minus tre, sen har han kört rullstolen 5-6 mil om dagen i ur och skur. Under resans gång har han samlat in pengar till organisationen Born free, som jobbar med att bevara och skydda olika djur. Roligast har varit alla människor jag träffat och alla schyssta platser jag sett, säger Tomas.
Han har verkligen uträttat en prestation långt över vad vi cykelfarare åstadkommer.

Världsförbättrare

Många cyklar för att samla in pengar till olika ändamål. De två systrarna Anna och Karin Bengtsson är tydligen inte skrockfulla, för de startade sin cykeltur fredagen den 13 juni från Ystad. Under resan skall systrarna träffa hjältar som gjort världsförbättringar och är nu i Sundsvall. Målet Umeå, väntas de komma till i mitten av augusti.
Roligt läsa om människor som vill göra en bättre värld. Kan inte hjälpa det, men plötsligt kommer visan "I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut", upp i mitt huvud.
Men ser ändå positivt på de som kämpar för en bättre värld, någonstans måste man börja.
Får önskar dem lycka till.

Hemkommen

Nu är det en vecka sen jag kom hem och vädret har verkligen givit mig en ljuvlig värme.

Årets korta tur på bara cirka 185 mil, får jag senare kompensera med en del mindre turer runt i Skåne. På Riksettan upp kom ett par regnskurar, men med medvinden från Ödeshög kom jag till Stockholms län inom fem dygn. 

När jag passerade Huddinge stod det "Varning svag is", så tydligen kom sol och värme precis lagom till mitt huvudstadsbesök. Kom dit lite ängslig för allt våld man förknippat med staden, att det var lördag gjorde mig inte precis lugnare. Men tydligen var det den exakt rätta tiden att uppleva Stockholm, fridfull som i gamla tider. Där fanns bara enstaka bilar så jag hade nästan gatorna för mig själv genom centrum och gamla stan. Barnfamiljer flanerade glatt och sorglöst omkring, inga oroselement störde upplevelserna. Ett bättre minne kunde du "Stockholm i mitt hjärta" inte gett mig, så ett stort TACK SKALL DU HA.
På vägen till vår nations cykelstad Göteborg fick jag känna på lite regn igen, men man smälter ju inte. Framkommen hälsade solen mig varmt välkommen, liksom hela kusten ner till Helsingborg.
När nu molnen kanske tar över, kommer jag efterhand att publicera Riksettan och Rikstvåans sträckning.

Sjuåring till Berlin

Att cykla 37 mil är en bedrift när man bara är 7 år. Edvin Blomdahl i Kalmar har gjort det. På sin 18-växlade racerhoj cyklade han hela vägen från Rostock till Berlin, rapporterar Östran.
Efteråt har han bloggat om cykelfärden.
Förra året cyklade han med familjen från Kalmar till Böda på Öland, en resa på tio mil som tog tre dagar. Årets Berlintur tog fyra dagar, det blev nästan tio mil om dagen.
"När vi bokade resan kändes det som en halvt galen idé. Men det var bra cykelvägar, många lekplatser utmed vägen och ett kuperat och omväxlande landskap, berättar Edvins mamma Linda Blomdahl Petersson."

Fleninge Gästgivaregård

Lite krångligt att undvika vajerväg mellan Halmstad och Laholm även om sträckan var bra markerad.

Här kommer jag till Skåne län som ni ser på bilden. Men det är inte landskapet Skåne ni ser här, utan fortfarande Halland. Först en kraftig uppförsbacke och en bra bit efter högsta punkten börjar landskapet Skåne. Men denna del av Halland styrs från Skåne.

Stannade till och vid Fleninge Gästgifwaregård från 1660-talet och band fast min stålhingst. För som ni ser är det "Endast För Hestar, Creatur och Automobiler".

Här slutar årets äventyr bryskt, vägen tar slut. I bakgrunden ser ni gamla E4:an och Riksettan, där jag började årets cykling. Cirkeln är sluten, för här är trafikplats Djurhagshus. En gammal trafikplats utanför Helsingborg där tidigare E4 och E6 mötte varandra. Sedan 1970-talet har trafikplats Kropp ersatt den.
Att jag nu kommit hem betyder inte slut på skrivandet, kommer fortsättningsvis att skriva och följa andras äventyr. Samtidigt skall jag försöka ge råd och bra vägval för cyklister.

Uråldrig väg

Jag har nu luskat ut rätt gamla E6 från Varberg kom lite fel, men en trevlig äldre man hjälpte mig. Tänk vilken lyckträff, bakom hans hus öster om Morup, gick en ännu äldre nu asfalterad väg. I början av 1900-talet var det den enda vägen till Göteborg. Sen stenlades den nu gamla E6.

I Morup fanns ett förfallit minne från flydda tider, ett rastställe med en vacker uteplats.

Genom Falkenberg tog jag mig över gamla Tullbron och kom på en stenlagd trädbekantad väg, nostalgin riktigt blommade.
Utkommen på den stora breda cykelvänliga vägen med vägren över Hedberg till Halmstad.
Jag kommer utförligt att beskriva gamla E6 och rikstvåans vägdragning senare.

Välpackad cykel

Jag har nu börjat sista etappen på årets cykeläventyr, Göteborg till Helsingborg på före detta E6:an och rikstvåan som den hette tidigare. Från huvudstaden är inga problem, även om kranskommunerna inte har lika fin vägvisning. Från Lindome stod t.ex. inte Kungsbacka, som ju ligger i Halland, utan den mer okända orten Anneberg.

I Kungsbacka såg jag en välpackad cykel, han hade nog inte glömt mycket.

Varbergs fästning har jag nu intagit, här är allt för vackert för att missa. Här är en jättefin cykelbana längs havet, men för mig gäller den snabbare vägen.

Huvudstaden Göteborg

Har nu kommit till Sveriges enda cykelstad och tillika cykelns huvudstad Göteborg. Hälsar dig med vördnad, om man förstått innebörden av cykelstad som Göteborg otvivelaktigt är säger man inte att man är det. Här är beviset, bilden visar skyltning till flera olika kommuner. Det enda rätta och det sättet som måste till om vi skall få fler att långfärdscykla i Sverige.

Så ni andra kommuner som bara skyltar till egna bostadsområdet som t.ex. Linköping, släng er i väggen. För vem i fridens namn har nytta av vad er vägvisning? Är det för att era minnessvaga personer skall hitta hem? Skulle jag besöka någon i er kommun, tar jag hjälp av den personen! Som turist måste jag hitta ut igen, eller skall jag gå till ert socialkontor och begära pengar för att jag inte kan komma hem?

Ändå tur

Kom på en bra cykelväg mellan Ulricehamn och Borås, skönt slippa bilar för en bit. Vädret har inte varit det bästa de sista dagarna så jag har bara trampat på. När jag kom till Härryda i går kväll började de stora svarta molnen gå till attack. Snabbt in i närmaste skog vid en porlande bäck och slog upp tältet. Sova intill vattenskvalp är ju ingen höjdare, men en närbelägen stor vägs brusande och passerande tåg dämpar de mesta. För säkerhets skull kom ett stort brummande passagerareplan stup i kvarten (bilden) ovanför mitt tält. Sov ändå som en stock tills kyrkklockorna började ringa jättehögt som den skulle väcka döda, klockan sju i minst fem minuter.
Var lycklig att det inte var en campingplats som jag kom till, för då var risken verkligen stor att störas av skrikande, pratande, springande och dörrslagningar, hela natten. Dessutom ryggont, på grund av bilars körning på tältplatsen gör underlaget hårt och ojämnt.
Skall nu ta mig vidare till Göteborg och sen gamla E6:an ner till Helsingborg.

Eksjö

Igår kväll kunde jag av någon anledning inte komma in på nätet, därför kommer nu först gårdagens inlägg.

Passerades ännu en svensk pärla Eksjö (bilden), mycket vackra trähus finns där.
Provade en ny väg vidare till Nässjö över Ormaryd. Till en början bred fin asfalterad men det övergick till grus och kraftiga uppförsbackar. Allt för att undgå den stora väg 33 och de lyckades jag med.
Tog från Nässjö den gamla vägen över Forserum till Tenhult.

Fortsatte till Taberg, en riktig höjdare till höjd. Letade mig via Mulseryd och Köttkulla till Ulricehamn, där jag äter nu.

Visningen ut saknas

Igår kväll tog jag mig till Åtvidaberg, inte den vackra vägen över Ö. Ryd och Björsäter som jag cyklat två gånger tidigare. När jag kom till trevägskorsningen dit, tog jag en ny väg och svängde vänster mot Ringarum några km. När skylten Åtvidaberg 28 dök upp, kom jag in på en mycket vacker väg med många sjöar omkring. Backar undgår man inte, men vägkvalitén var bra. Men vilken väg jag vill föreslå, är svårt att säga.
Vägvisningen för cykel ut till väg 134 från centrum saknas här som i de flesta städer. På turistbyrån fick jag en karta med uppgifter att Bruksgatan förde dit. Med kartan, och namn på tvärgator förstod jag vilken som var Bruksgatan, för någon skylt med det namnet hittade jag inte. När det sen skyltas "Gravkapell", välj den vägen, så slipper du en brant uppförsbacke på den starkt trafikerade väg 35.
Sen hade jag en fin väg 134 framför sig med många vackra sjöar, fram till Kisa där jag är nu.

Pärlorna

Trosa eller Söderköping, där jag befinner mig nu, vilken är vackrast? Båda idyllerna har välbevarade äldre småhus och jag har besökt dem förut.

Tar det lite lugnt nu, men fortsätter nog en bit till innan läggdags.

Tack Stockholm

Jag har alltid sen jag varit liten älskat Stockholm och tyckt om dess tilldragande sätt. Så jag hoppas ingen fattade mitt diktande igår som något negativt, den var tänkt som positiv. För så många vänliga, trevliga och hjälpsamma människor jag mött på min färd in, vittnar om er hygglighet. Ni är helt underbara, liksom alla ni tillmötesgående i kranskommunerna, utan er skulle jag stå mig slätt.
Sedan får jag tacka vädertjänsten också för det härliga sommarvädret ni kunde planera in till min ankomst.
Tack alla!

Har nu börjat ta mig mot Göteborg, men på vägen gör jag en liten sväng om den vackra staden Trosa. Har förvisso varit här tidigare, men denna lilla vackra sagostad kan man inte se för mycket av.

Segerkoppen

I går kväll passerade jag Bogesundslandet till Frösvik, en båt tog mig över sundet till Sticklinge och Lidingö. Det blev den sista av alla Sveriges 290 kommuner jag cyklat till.

När jag kommit i land gratulerade kaptenen mig med en kraftig båtsignal.

Så visst kändes det högtidligt, jag firade det senare med tårta och kaffe.

Tillbaka i Stockholm tog jag mig via slottet till Södertälje. Cykelbanan tillbaka var lättare för mitt vägminne är inte lika dåligt som övriga närminne. Fotograferade och noterade alla korsvägar, skall senare lägga upp en cykelväg in till centrum.

 

Sitter här på ett café och diktar på melodin till den makalösa manicken "Evighetsmaskinen"

Sången om cykelinfarten till Stockholm.

Titta här en stad som ser rätt konstig ut,
in går det är en evighetscykelbana
det är en evighetscykelbana som en jättestor förnicklad strut.
Kanske du kan va så hygglig och förklara vad det är?

Refrängen:
Detta är en evig cykelbit,
den går hit,
den går dit,
den går fram en liten bit,
och stannar med en nit.
för skall jag hit,
eller dit,
för att komma fram en bit
det är en evighetbit
det är en evighetbit

Hur startar man en cykelbit
Jo se redaktören, det kommer info i örat där
som sen går vidare till tramporna här.
Cykelbanan går hit, den går dit, det går fram en liten bit,
och sen stannar den med en nit.
(kort paus)
för skall jag hit, eller dit, för att komma fram en bit
och den startar med ett info, det är en makalös cykelbit.
det är en evighetbit
det är en evighetbit

Jaha, jahaja, jag tror fattar,
men hur kommer man fram med cykeln här?

Refrängen om och om igen

Semaforen

Får börja med att tacka Birger för hjälpen, med lite frågor längs vägen fann jag till slut Sundbyberg. På centrumet av Solna fanns många åsikter, bland dem jag frågade, men lyckades till slut. Nacka fann jag av en sportig ung tjej som cyklande förde mig dit. Till Bollmora kyrka i Tyresö kommun var det lite krångel, här hjälpte en taxiförare mig.
Därifrån till Gustavsberg i Värmdö kommun var det krångel genom ett vackert naturområde, sen via Saltsjöbaden och Fisksätra.
Där minst sagt förvirrad,
kom hjälpen som en skänk från ovan.

Detta av en mycket trevlig cyklande tjej i min ålder, som precis som jag älskade friluftsliv. Vi samspråkade under en längre tid,
hoppas innerligt nu bara hon hör av sig. Tack vare henne kom jag snabbt till delmålet, med tips om en båt från Hasseludden till Vaxholm. Här var problemet semaforen, det stod "ge signal åt det håll varifrån fartyget väntas". Först när det kommit några båtar mot Stockholm, ramlade polletten ner.
Nu återstår bara Lidingö som blir min sista kommun jag inte cyklat till.
Det skall vara spännande att se om jag klarar den biten också.

Drottningholm

Södertälje passerades innan natten i Sturehovs naturområde. Med stor möda och många hjälpsamma personer har jag nu tagit mig till Drottningholms slott. Särskilt vill jag nämna de unga cyklande par som jag hoppas ha inspirerat till en tur genom hela vårt land.
Skall nu försöka ta mig till de sju återstående kommunerna, Sundbyberg, Solna, Nacka, Tyresö, Värmdö, Vaxholm och Lidingö.

Nyköping

Fin väg men lite mycket trafik ut från Linköping, efter Kimstad blev det lugnare in till Norrköping. Vädret toppen och med gasen (pedalerna) i botten, har jag nästan flugit fram till Nyköping.

Tänk, på denna smala affärsgata genom centrum gick all trafik på gamla E4:an och Riksettan. En äldre man berättade att han många vinternätter varit med om att rensa den från snö. Något som nästan var omöjligt dagtid.
Stockholms kranskommuner närmar sig nu med stormsteg.

 

Trädgårdsföreningen

Jag kom nästan till Mjölby i går och snabbt gick det passera den i dag. Linköping kom jag till redan vid middagstiden, här brukar vara svårnavigerat men från Malmslätts riktningen var det lätt. Här fanns också mycket tydliga spår av gamla Riksettan. Linköpings Trädgårdsförening hittade jag även, mycket vacker trädgård.
Får se om jag hittar ut?

Cykelmodell 1902

Med lite kartor kom gamla E4:an och Riksettan i dager igen. När jag närmade mig Jönköping var klockan för mycket att hinna passera innan skymningen. Tiden var egentligen inte riktigt inne för att slå läger, men vände mot Rogberga och slog upp tältet ändå.
På morgonen tog jag därför vägen rakt ner till Huskvarna, där jag såg ett fabriksmuseum. Kunde inte motstå frestelsen till ett besök, där denna klenod från 1902 med handbroms fram visades.
Nu bär det efter lite lunch av mot Gränna och Ödeshög, i morgon får ni veta hur långt jag tillryggalade.

Museijärnväg

Kort efter gårdagens blogg fann jag en museijärnväg i Strömsnäsbruk och jag som trodde hela Sveriges järnvägsnät var ett museiföremål. Intressant var det att drömma sig tillbaka till barndomstidernas tågresor.

Jag är nu här i Värnamo som spårhund efter gamla E4:an och Riksettan. Inte lika välmarkerad som genom Ljungby, men bland annat vägbredden avslöjar.

Får se om jag hittar fortsättningen tills i morgon.

Axhult f.d. affär

Skorna hängde på sin plats, så jag kom iväg. Härligt att åter fått en tältövernattning i skogen. Har nu passerat Markaryd och funnit gamla E4:an och Riksettan som synes på bilden.
Under min cykeltur kommer jag bara att skriva kort om vart jag är. Kanske lägger jag upp en bild av något sevärt längst turen.

Detaljerade vägbeskrivning väntar jag med tills jag kommit hem.

Väntans tider

 

Inget är som väntans tider, tycks cykeln resonera, där den står färdigpackad och väntar. Nu är allt utan mina nyinköpta cykelskor hittade, värsta är nog, det är jag som är den skyldige.

Vad jag menar med cykelskor är Foppatofflor. En perfekt fotbeklädnad för svenska regniga somrar, används utan strumpor. Övriga skor är inte vattentäta när regnvattnet forsar ner från regnkläderna. Foppatofflan släpper bara igenom vattnet och när regnet slutat torkar dom snabbt.
Flera cyklister jag träffat på har fått cykla med genomblöta skodon i dagar och utsatt sig för risken till förkylning.
Så snart jag funnit dem ger jag mig iväg.

Cyklande utmanare

Cykelfrämjandet har sen många år en markerad cykelled mellan Ystad och Haparanda. Den heter Cykelspåret, där befinner sig nu två tjejer Bitte och Viveca. De gillar båda två utmaningar i stort och smått, samt friluftsliv. Så varför då inte cykla, tycks de resonera.
Starten gick den 23:e juni och de kom till Oskarshamn i går, visst skall vi följa dem.

 

En andra utmanare är Martin, 32 årig lagerarbetare. Han började sin cykelsemester från Falun den 16:e juni och har nu via Stockholm och Smygehuk, kommit till Halmstad. En del av hans vedermödor kan ju vara intressant att läsa.

Får önska dem alla lycka till.

Gamla E4 R1

Del 2 Hyllinge - Markaryd

Den gamla E4 (Riksettan) gick lite väster om Hyllinge men är delvis borta. Därför norrut från köpcentrumet, cykla rakt fram i Hyllinge (vägren saknas men trafiken måttlig) till väg 107 (bilden), där tar du vänster och efter några hundra meter, tag höger mot Åstorp.
I Åstorp rakt fram vid rondeller tills du kommer till rondellen vid affären Lidl. Tag där vänster över väg 21.

(I motsatt riktning blir det höger vid Lidl och rakt fram följ skyltarna till Hyllinge och väg 110).

Efter Åstorp är du på gamla E4:an följ den rakt fram. När du kommer till den norra ändan av Stidsvig där det står E4 vänster, cykla rakt fram och via en cykelbana kommer du till gamla E4:an (ta höger). En bred väg med lite trafik, jämsides med nya E4:an.

(I motsatt riktning från Eket se bilden).

Passera rakt genom Eket, du kommer åter ut på gamla E4 till Örkelljunga. Där rakt fram till väg 24 och sväng höger.

Eller vid Örkelljunga infarten tag höger mot centrum (se bilden), därefter tag Stockholmsvägen förbi affären Netto. Vid påfarten gamla E4, precis innan till höger går en cykelbana, eller kör upp vägrenen.

Nu kommer du där som bilden visar.

Sen du svängt kommer du på en lättcyklad bred väg till Markaryd där du cyklar genom centrum.

(Väljer du cykelvägen rakt fram här, svänger du vänster längre fram och kommer på en grusbelagd cykelväg upp till Skånes Fagerhult.)
Vill du komma på en verklig kulturväg, enda vägen mellan Sverige och Danmark för mycket länge sedan.
Sväng vänster vid kyrkan i Skånes Fagerhult, sen höger en liten bit, för att åter svänga höger. Du cyklar nu förbi en mindre flygplats och en badsjö och kommer till gränsen med minnesmärke. Vägen är asfalterad och mynnar sedermera ut på gamla E4:an.

Tristess

En trevlig bloggare "Cykel genom Sverige", som nu är i Örnsköldsvik och tänkt ta sig till Treriksröset, bryter nu. Han som förut cyklat i Europa skriver, "Sverige är kämpigt att cykla i både terrängen och avstånden mellan byarna". Han har ändå varit nära den ändå tättbebyggda kusten, hade han valt inlandet norr om Dalarna kunde han på vissa bitar varit glad om han såg mer en tio hus på lika många mil.
Förra året startade en tjej i paddlarnas Blå Band, från Strömstad för att ta sig runt kusten till Haparanda. När hon kom halvvägs till Göteborg gav hon upp för tristessen, här räckte inte hennes förberedande träning på att ro.
På ett liknande sätt är det med långfärdscykling, hur vältränad man än är, kan psyket spela en ett spratt. Att bemästra enformigheten, är en utmaning i sig.
Alla måste finna sin nisch.
Jag som inte är en morgonmänniska, sover inte på campingplatser där morgonsömnen blir störd. Vi har ju allemansrätt, så jag har löst problemet med att sova i skogen och när jag vaknar, cyklar jag några mil till en tätort för att duscha (om ingen lämplig sjö finns), och äta. Här tar jag även en längre paus med fika på något café för att även få samtal med ortsbefolkningen. Mot tidiga kvällen tar jag sen resterande sträcka, då är även trafiken på vägarna lugnare. På mig som även är naturintresserad fungerar det bra.

I Startgropen

På väg till Sveriges nordligaste punkt planerar nu Malin och sambo Felix sin sommarcykeltur. Äventyret börjar med flyget till Kiruna den 7 juli, därifrån bär det av till Treriksröset. Därifrån ligger ju hela Sverige som en stor nedförsbacke till Smygehuk (åtminstone de sista 20 meterna).
Vi önskar "Lycka till" och hoppas på många trevliga upplevelser.

Överst i länklistan står de senaste uppdaterade äventyrarna. Men de som är på Facebook och en del hemsidor med bloggar visar inte tiden för uppdatering och läggs längst ner i listan. Detta betyder inte att dessa reseskildringar är mindre intressanta.

Till exempel "Gubbarna på drift", (från Hallstahammar) de bestämde sig för att ta sig hela sträckan från Treriksröset till Smygehuk. Tog flyget till Tromsö och fick uppleva en kraftig snöstorm med två grader och duggregn i en isande nordlig snålblåst. Turbåten Malla, gjorde årets första tur från Kilpisjärvi lördagen den 21 juni. Tack vare den, kunde de plumsande ta sig till rösets betongklump och startplats. Här uppe kan man knappt säga att våren börjat. På den vidare färden ner mot Karesuando ifrågasattes beslutet att ta med cykelkärran. Femton extra kilo att släpa på, börjar kännas som närmare trettiofem att dra uppför varje backe.
Förhoppningsvis nu söder om går det betydligt bättre, skall med intresse följa deras strapatser.

 

Riksettan R1

Jag skall i en serie bloggar kartlägga lämpliga lågtrafikerade cykelstråk genom Sverige. Visst finns det Cykelspåret och Sverigeleden, men då får man långa omvägar. Kul första året, andra året vill man snabbt passera den tidigare sträckan.

Helsingborg-Stockholm gamla E4:an

Del 1 Knutpunkten i Helsingborg till Hyllinge.
Börja vid Knutpunkten ett stenkast från bilfärjorna och cykla Järnvägsgatan-Drottninggatan norrut till Konserthuset.
Sen uppför Hälsovägen rakt fram, efter N. Stenbocksgatan välj cykelbanan på vänstra sidan om E4:an.
Fortsätt vänster om polishuset rakt fram förbi Berga Allé där du svänger höger, men håll så att E4:an är öster om, till en rondell.
Vid rondellen tag höger, men välj cykelbanan på vänstra sidan.
Nu passerar du över E4:an, parallellt med motorvägspåfarten tag till vänster på Kollebergagatan och cykla rakt fram.
Nu du kommer till den kullerstensbelagda Brohultsvägen, en bit av början på den gamla Riksettan R1 (vägen gick till Stockholm).

Fortsätt rakt fram på den östra sidan av E4:an, genom en tunnel. Här kommer den kanske bäst bevarade biten Gamla Vägen.
Trampa ytterligare en bit sidan om E4:an och du kommer via en tunnel till Väla Köpcentrum.

Tag här till höger mellan IKEA och en större väg, vid första rondellen fortsätt upp på vägrenen och cykla norrut.
Du är nu på gamla E4:an. Ibland tät trafik, men mestadels en bred vägren när inga vägkorsningar finns. Gamla R1 gick även här, men inga avtryck finns kvar.
Passera E6:an, när du cyklat över nya E4:an, tag vänster vid rondellen in till Hyllinge.

 

Mina planer för i sommar.

Jag skall fortsätta kartlägga hela gamla E4:an, ända upp till Stockholm.
Runt huvudstaden ligger nio kommuner jag inte cyklat till, dem skall jag besöka. Sen har jag cyklat till eller från, alla Sveriges 290 kommuner hemifrån. Allt för att ha mål att cykla till.
På återresan skall jag cykla via Göteborg och gamla E6:an ner.
När jag börjar på färden beror bland annat på vädret.

Mimmi och Elin

Två tjejer Mimmi och Elin från Göteborg skall på måndag börja sin upptäcktsfärd genom vårt land. Starten går från Treriksröset med avslutning i Smygehuk. Följ dem.
Vi önskar dem Lycka till på färden!

Fjällfararen

Rickard Adamsson 18 år har precis börjat sin 130 mil långa ensamvandring från Treriksröset till Grövelsjön i Härjedalen. Något fritidsproblem de närmaste två månaderna lär han inte få. Han har just avslutat fjällturismutbildningen i Vansbro, så lite praktik skadar inte. När man inte kan ha cykel, hänger man väskan med ombyteskläder, mat, tält och sovsäck på ryggen. Denna tur kallas för "Gröna bandet", mer information finns på deras hemsida.
Utmaningen kräver både fysisk och mental styrka. Samtidigt är det upp till varje fjällfarare att genomföra turen helt utifrån sina egna förutsättningar.
Liknande är det för "Havspaddlarnas Blå Band", från Svinesund till Haparanda.

Samma status vill jag ge till de som kämpat med cykel

"Av egen kraft Smygehuk - Treriksröset", här på min blogg.
Givetvis skall färden genomföras som en sammanhängande tur utan längre uppehåll och utan transporthjälp utifrån. Har man behövt hjälp med bil på grund av t.ex. cykelhaveri, skall man efter reparation snabbt återuppta cyklingen från den plats där missödet inträffade. Att ta sig genom Sverige, speciellt ensam, genom milslånga ödemarker, kan medföra mycket stora psykiska påfrestningar. Särskilt pressande blir det vid dåligt väder och felkörningar som alla råkar ut för. Även i löporientering utan att tävla, kan man inte med gott samvete säga jag klarat det, om man missat kontroller, men löpt längre än övriga. Lika lite kan man betrakta sig som man klarat det, om man tar hjälp av fordon. Här måste man visa uthållighet och en viss envishet för att kunna stoltsera sig med att av egen kraft tagit sig från

"Smygehuk till Treriksröset", eller omvänt.
Man kan alltid ljuga för andra,

men sig själv kan man inte lura.