Årsminne

I natt den 1 aug kl 00:00 är det ett år sen jag igångsatte min sista riktiga långtur från Treriksröset till Smygehuk.
Det är inte utan en viss känsla av längtan efter det fria livet som en cykeltur ger, men det kommer fler år och utmaningar. Det är kanske läge här att varna för denna typ av semester, den är starkt beroendeframkallande.

Långfärdscyklister

Två killar Tobias och Nils cyklar genom Sverige just nu från Treriksröset till Smygehuk.
Följ dem på nu-cyklar-vi-bloggen.
Olyckligtvis fick dom bryta för ett ont knä.

Helsingborgs granskning

Vi tar en titt på Helsingborgs kommun, med slogan ”Här börjar Kontinenten”. Utsett till ”Årets Cykelfrämjarkommun” av cykelorganisationen Cykelfrämjandet.

Hur välkomnar staden, horden av cykelsinnade från Europa?

Vid infarten från Helsingör hänvisas cykelåkarna en lång omväg längs en hårt trafikerad färdväg. Om pedaltramparna skulle visas till vänster, befann dom sig snabbt i centrum vid knutpunkten.

Om nu cyklisterna ändå skulle finna Knutpunkten, blir dom inte mycket hjälpt av dessa skyltar. Möjligen kan visningen till ”Turistbyrån” hjälpa, vi försöker hitta dit!

Söderifrån vänder man felaktigt ner i denna gata, norrifrån syns inte i:et för trädet. Entrén är en bit längre åt höger, där syns inte märket på dörren från man är ända intill.

När vi äntligen efter förfrågningar kliver in på Turistbyrån, kan dom erbjuda en undermålig cykelkarta över den egna kommunen. Vill man komma ur staden kan man förvisso köpa en kartan över Sverigeleden. Men tror många från kontinenten själv vill bestämma sin rutt, annars blir det för mycket gamla Östtyskland av turen. Styrs cykeln till Ängelholm, tvingas den trampande resenärer ta en smal vältrafikerad väg några kilometer över gränsen. Cykelbanor eller vägvisning mellan kommuner är sällsynta, politiker verkar tänka, ”bättre inga cykelturister än att grannkommunen får förtjänster”. Jag har på flera Turistbyråer i landet, frågat om grannbygden med svaret, ”vi är bara skyldiga besvara frågor om den egna kommunen” (inte Helsingborg).
I fjor frågade jag en del utländska cyklister i Helsingborg, var dom cyklat? De flesta hade cyklat från Trelleborg, medan ett par varit upp vid Hallandsåsen och vänt. Samtliga var besvikna över svårigheterna att orientera sig och därför kommit ut bland tät trafik.
Nej, Helsingborg skiljer sig inte från andra kommuner, det där med ”Kontinenten” är bara en självbelåten slogan utan sanning.
Cykelturister i Sverige är effektivt motarbetade och dom som vågat prova manar andra att undvika vårt land.
Men en bra sak hade Turistbyrån, en cykelkarta med numrerade cykelvägar över hela Danmark, mer om den kommer mer i nästa blogg.

Hälsoresan del 2

Den 7 Juli 2010
Ulricehamn låg vackert denna strålande morgon. Nu tog jag banvallsleden söderut, genom bl.a. en f.d. järnvägstunnel och fikade på Café Nyfiket i Vegby.
I Månstad hade man kostat på sig ett duschutrymme vid cykelbanan, vägvisningen hade tills nu varit utmärkt.
Äntrade Tranemo, här hade dom verkligen förstått att gömma godbitarna bakom buskarna på en parkering så inte turisterna hittar den. Framför allt står det bara en vanlig blå skylt med en cykel på, en sådan som går in till vilket bostadsområde som helst. I Tyskland och Österrike är cykellederna utmärkta i ordets dubbla betydelser. Detta medför lika många lånfärdscyklister, som bilar på E4:an. Tänk vilka jätteintäkter kommunerna får, inget för rika Sverige anser uppenbart Tranemo kommun. Varför inte låta vägverket byta vägvisningsskyltarna vid gatukorsningarna till en skylt med bara en bil på? Då undgår man ju också bilburna resenärer.
På bilden avslöjar jag var dom gömt banvallsleden mot Ulricehamn.

Lika intetsägande vägvisningen söderut till Ambjörnarp visas här.

När jag anlänt Ambjörnarps f.d. järnvägsstation, tog banleden definitivt slut. Trampade vidare hem via Burseryds park med en staty över cyklister. Där träffade jag också en äldre man, han sa sig cyklat mycket i sina dagar.

I nästa inlägg skall vi se på Helsingborgs kommun där infarten norrifrån pryds med reklamtavlan ”Här börjar Kontinenten”.
Hur mottas cykelturisterna där?

Hälsoresan del1

Ja, så skulle man kunna kalla årets tur! För mig långfärdscyklisten har hälsotillståndet sannerligen förbättrats sen jag började med cykelsemester. Hälsa är också något jag önskar er alla, om ni inte provat på långcykling än, hoppas jag inspirera er. Jag skriver om hur jag som nu vältränad genomfört mina turer, men alla skall givetvis cykla efter egna förutsättningar. Men hoppas ni kan dra nytta av mina erfarenheter.
Nu till årets cykeltur från Skåne upp till orterna mellan Vänern och Vättern (29/6-9/7 2010). Turen blev inte så lång som i fjor, men bjöd på många upplevelse. Under hela turen såg jag mycket intresseväckande, men kommer bara skildra särpräglade intryck.
Cyklade upp till Ulricehamn på småvägar och på turistbyrån fick jag reda på att det gick banvallsleder till Falköping, Tranemo och Borås. Fantastiskt, det hade jag inte väntat mig! Cyklade en bit på den sistnämnda sträckan till Hökerum, skönt att bara kunna njuta av den vackra naturen utan att lyssna efter bilar med ett öra. Återupptog småvägscyklingen upp till Grästorp och ut till Vänern.

Butiken i Såtenäs serverade pling-mat (mikrovågsugn som kunde värma inköpt mat), mycket bra affärsidé.

Lidköping överraskade med en vacker kanal att cykla vid och Husaby kyrka var originell på vägen till Kinnekulle. Efter mycket sicksackande kom jag via Kristinehamn och Karlskoga till Finnerödja.

Håller kurs mot Töreboda, men hur undviker jag väg E20? I Gårdsjö, upptäckt jag en väg över järnvägsövergången, som gick till Åsebol. Påträffade denna lilla vackert plats belägen vid sjön Unden. Kom ut på en asfaltväg som tog mig till ett café i Älgarås. Där hade en man Thure Elgåsen som bl.a. skapat Tivedens nationalpark, haft sitt hem. Ett äldre hus med gräs på taket fanns också på tomten, där hade han samlat många fina kulturvärdefulla saker.

I Töreboda åkte jag över Göta Kanal i en av världen minsta färjor, för femtio öre. Den såg ut som en stor låda och drevs med att en flicka drog den i ett rep, över kanalen.

Cyklade sen längs Göta kanal, rekommenderar alla en sådan cykeltur (cyklar går att hyra i Töreboda).
Nämnas kan också det lilla Franciskus kapellet inrymt i en potatiskällare vid Varv.
Tog mig in till Falköping, vid Bangatans södra del, där såg jag skylten till banvallsleden mot Ulricehamn. En cykelled utan uppförsbackar och med dämpad motvind på grund av delvis skogsbeklädda sidor, som jag varmt råder er prova. Varför inte ta cykeln på bilen eller hyra vid leden?

Mer om utflykten som jag gjort kommer inom kort.

Cykeltursplaner 2010

Jag har cyklat genom Sverige i många olika väderstreck, detta gör det svårare att planera ny mål. Älskar detta land för naturen och allemansrättens skull, så utlandet får vänta.
Mål, måste man ha det?
· Tror det, för planeringen är halva nöjet.
· Den ger en också ökad motivering att träna året runt.
Med dessa tankar fick jag en idé! Hur många kommuner har jag cyklat i (räknas inte från bil)? Jo, en del kommuner har jag missat och därmed sevärdheter. Detta medför att jag måste cykla mer i sicksack, men upplevelserna blir inte lidande.
Mitt mål nu är att cykla i alla svenska kommuner, detta gör det också enklare att minnas vart alla större orter i Sverige ligger.
Detta är förhistorien till årets längre tur från Skåne upp till orterna mellan Vänern och Vättern.
Mer om utflykten som jag gjort, kommer inom kort.