
Efter en runda i Sveriges östligaste stad, tog jag en tur över till finska Torneå. Där hade stan växt mycket sen 1967, då jag var där sist.
Tillbaka igen i Haparanda gick jag in på ett mindre matställe, där pratade personalen finska med varandra. När jag sa vad jag ville ha, föreföll det som hon inte förstod mig, så jag pekade på menyn. Sen frågade jag om dom bara kunde pratade finska, då frågade dom vilket land jag kom från. När hon fått klart för sig det, kunde hon prata svenska.
Nästa anhalt blev Kukkolaforsen, där fanns fiskare som tillämpade hovfiske. Vinden hade nu mojnat, man skulle kunna säga att det var en förträfflig kväll, om inte otaliga mygg hade varit på bettet. Efter ytterligare en bit, stod en skylt ”Vandrarhem”, svängde in där till Harjugården.
När jag kom fram, stod där ett telefonnummer, som jag ringde. En man tog emot, han sa att en grannfru kommer och tar emot dig. När hon kom sa hon, är du norrmannen som ringde? Han som svarat i telefonen trodde nog på min dialekt, att jag var från Norge.
Fler språkförbistringar följer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar