Vid infarten från Helsingör hänvisas cykelåkarna en lång omväg längs en hårt trafikerad färdväg. Om pedaltramparna skulle visas till vänster, befann dom sig snabbt i centrum vid knutpunkten.
Om nu cyklisterna ändå skulle finna Knutpunkten, blir dom inte mycket hjälpt av dessa skyltar. Möjligen kan visningen till ”Turistbyrån” hjälpa, vi försöker hitta dit!
Söderifrån vänder man felaktigt ner i denna gata, norrifrån syns inte i:et för trädet. Entrén är en bit längre åt höger, där syns inte märket på dörren från man är ända intill.
När vi äntligen efter förfrågningar kliver in på Turistbyrån, kan dom erbjuda en undermålig cykelkarta över den egna kommunen. Vill man komma ur staden kan man förvisso köpa en kartan över Sverigeleden. Men tror många från kontinenten själv vill bestämma sin rutt, annars blir det för mycket gamla Östtyskland av turen. Styrs cykeln till Ängelholm, tvingas den trampande resenärer ta en smal vältrafikerad väg några kilometer över gränsen. Cykelbanor eller vägvisning mellan kommuner är sällsynta, politiker verkar tänka, ”bättre inga cykelturister än att grannkommunen får förtjänster”. Jag har på flera Turistbyråer i landet, frågat om grannbygden med svaret, ”vi är bara skyldiga besvara frågor om den egna kommunen” (inte Helsingborg).
I fjor frågade jag en del utländska cyklister i Helsingborg, var dom cyklat? De flesta hade cyklat från Trelleborg, medan ett par varit upp vid Hallandsåsen och vänt. Samtliga var besvikna över svårigheterna att orientera sig och därför kommit ut bland tät trafik.
Nej, Helsingborg skiljer sig inte från andra kommuner, det där med ”Kontinenten” är bara en självbelåten slogan utan sanning.
Cykelturister i Sverige är effektivt motarbetade och dom som vågat prova manar andra att undvika vårt land.
Men en bra sak hade Turistbyrån, en cykelkarta med numrerade cykelvägar över hela Danmark, mer om den kommer mer i nästa blogg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar